kapitel 2. forskningsläge Kanske fanns ideologiska skäl bakom engelsmännens förnekande av en självständig förvaltningsrätt. 1885 publicerade Oxfordprofessorn Albert Venn Dicey sinIntroduction to the Law of the Constitution och slog då fast de tre grundprinciper som utmärkte The Rule of Law: rättsreglerna företräde framför regeringens godtyckliga maktutövning, likhet inför lag och domstol samt individuella rättigheter. Dicey avvisade varje form av en särskild förvaltningsrätt på brittisk mark: ”in England we know nothing of administrative law, and wish to know nothing about it.”113 Uttalandet var en dramatisk men mindre lyckad metod för att betona att medborgarnas rättsskydd mot den brittiska staten förankrades bättre hos de allmänna opartiska domstolarna än om de överfördes till ett system av, underförstått partiska, förvaltningsdomstolar enligt den franska modellen. Rättshistorikern Friedrich WilliamMaitland gick på samma linje när han år 1900 presenterade Otto von Gierkes verk för brittiska läsare och då hävdade att britternas avoghet mot den kontinentala idén om en Rechtsstaat främst berodde på de allmänna domstolarnas förträfflighet och på frånvaron av administrativ byråkrati.114 Vid samma tid, slutet av 1800-talet och 1900-talets början, betonade jurister på den europeiska kontinenten oavbrutet hur viktigt det var för en rättsstat att det fanns särskilda förvaltningsdomstolar. I tidens mest berömda handbok i tysk förvaltningsrätt identifierade som nämnts Otto Mayer der Rechtsstaat just som den stat som hade en välordnad förvaltningsrätt. Senare forskning, inte sällan funktionalistiskt inspirerad, har emellertid ifrågasatt om inte skillnaderna mellan Storbritannien och kontinenten är kraftigt överdrivna.115 Det kan ligga mycket i det. Föreställningarna omThe Rule of Lawrespektive Rechtsstaat hade onekligen en hel del gemensamt. Båda sökte förlika statens överhöghet med skydd av individuella fri- och rättigheter. Båda betonade legalitetsprincipen. Den kontinentala modellen gav tonvikt åt statens suveränitet, den engelska åt parlamentets auktoritet. 113 Citerad av William A. Robson, ‘Administrative Law’, i Morris Ginsberg (ed.), Law and Opinion in England in the Twentieth Century, 1959, s. 193; Loughlin 2010, s. 118. 114 Mannori-Sordi 2009, s. 207; Loughlin 2010, s. 134-137; von Gneist 1882. 115 Halpérin 2014. 59
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=