I den svenska förvaltningsmodellen verkar ”det allmänna” på tre nivåer: centralt, regionalt och kommunalt. När det gäller offentliga förvaltningsorgan brukar man skilja på två kategorier, dels förvaltningsdomstolar, som alltid är statliga, dels förvaltningsmyndigheter, som är ett begrepp med oklar innebörd. I första hand avses organ som ingår som självständiga enheter i den statliga, regionala eller kommunala förvaltningsorganisationen, men förvaltningsuppgifter har även anförtrotts utomstående rättssubjekt, t.ex. stiftelser, privata bolag eller till och med enskilda personer. Utanför begreppet myndighet faller beslutande politiska församlingar. Domstolar räknas inte heller till förvaltningsmyndigheterna, även om de i vissa fall ska tillämpa samma regler som förvaltningsmyndigheter. De svenska domstolarna är uppdelade i två grenar, vardera i tre instanser, nämligen dels de allmänna domstolarna med tingsrätt, hovrätt och Högsta domstolen, dels förvaltningsdomstolar med förvaltningsrätt, kammarrätt och Högsta förvaltningsdomstolen (1909-2009 Regeringsrätten). Bilden kompliceras ytterligare av att en rad specialdomstolar har inrättats, som Arbetsdomstolen, Patent- och marknadsdomstolen, Migrationsdomstolen och Miljödomstolen. Sveriges regering är också en myndighet, men ingen förvaltningsmyndighet. Regeringen har ändå valt att för handläggningen av förvaltningsärenden tillämpa flera av bestämmelserna i ”förvaltningslagen”, som kan sägas vara en kodifiering av förvaltningsrättens ”allmänna del”. professorspolitik och samhällsförändring 32 1. 6 Vad är en förvaltningsmyndighet?
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=