hade Reuterskiöld kommit fram till efter 20 års erfarenhet av kontakter med kvinnliga juriststudenter, även om antalet ”lyckligtvis inte varit alltför överväldigande”. Förvaltningen skulle förstöras om kvinnorna kom in där, eftersom ”kvinnorna alltid äro subjektiva.”431 Samma år, 1920, diskuterades förslaget till nyGiftermålsbalk, som gick ut på att gifta kvinnor inte längre skulle stå under mannens förmyndarskap. Reuterskiöld yttrade: Han återkom till temat flera gånger. 1928, i samband med ett förslag om statsbidrag till kommunala flickskolor, hette det ”Om en flicka vill bli behandlad som en pojke, så låt henne gå den vägen, men låt inte staten, samhället, uppmuntra till det.” 1935, i en debatt om befolkningsfrågan, var tongångarna de samma: Reuterskiöld var på inget sätt var unik i sin traditionella syn på kvinnans roll. Det hade snarast varit anmärkningsvärt om han pläderat för något annat. Bland konservativa jurister och politiker var det vanligt att man såg kvinnans uppgifter som så skiljaktiga från mannens att det var viktigast att hon inriktade sig främst på de ”som sammanhänga med kvinnornas verksamhet i hemmen.”434 Men linjen var inte enhetlig; det kan 431 FK1920: 59: 26-29. Se ävenMFK1923: 165; FK1923: 35: 25; FK1925: 12: 21. 432 FK1920: 34: 23, citat s. 29-30, 71, 74. 433 FK1935: 24: 74 (angående undersökning av befolkningsfrågan). 434 Arvid Lindman i riksdagen 1918, citerad i Ohlsson 2017, s. 92. professorspolitik och samhällsförändring 184 ”Men om hemmet, om familjen skall vara samhällets grund, blir det en skral grund, när den bygger allena på kärleken såsom känsla. Brister den, brister grunden. Bygger man åter på plikten, såsom våra fäder gjort i århundraden – de byggde sina äktenskap mångfaldiga gånger uteslutande på plikten, men på en så stark pliktkänsla, att den förmådde överskyla allt annat, även bristen på kärlek – Bygger man på den grunden, då blir det ett starkt hem och ett fast äktenskap, ja, jag skulle vilja säga, att detta blir det fasta äktenskapet till skillnad från det andra och fria äktenskapet […]”432 ”Jagär nog omodern, nog efterbliven och nog förstockad, om jag nu själv skall säga det, att anse, att hela den utveckling, som innebär kvinnans likställighet med mannen i det yttre och på områden, där hon ingenting har att göra och ingenting kan utöver mannen uträtta, är det, som karakteriserar vår tid och gör hela denna frågans lösning omöjlig”433
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=