jura novit curia 78 Stahl ansåg att Kirchmann i viss utsträckning hade rätt i sin analys: Det förelåg naturligtvis en risk för att den gällande rätten i viss utsträckning skulle komma att släpa efter medborgarnas rättskänsla och att domaren därför i ett enskilt fall skulle tycka sig sakna en tillämplig rättsregel för att avdöma fallet.236 Stahl opponerade sig dock mot förslaget att motverka uppkomsten av luckor juridiken i förhållande till den naturliga rätten genom att helt enkelt överge skillnaden mellan naturlig rätt och gällande rätt. Den naturliga rätten utgjorde en i kunskapshänseende ohanterlig materia för domare och jurister.237 Eftersom den naturliga rätten saknade materiella och tidsliga gränser i förhållande till det övriga samhället, måste den uppfattas som liktydig med samhällslivet som helhet. I denna rätt ingick således också hela den naturliga rättens historia.238 Med Kirchmanns definition av rätten som utgångspunkt skulle domaren genom principen omjura novit curia, åläggas att skaffa sig en total kunskap om samhället. Detta vore naturligtvis en omöjlighet. Som Stahl hade påpekat skulle ett dömande som byggde på ett sådant rättsbegrepp därför i praktiken betyda att domarens eller parternas personliga rättsuppfattningar fällde avgörandet i det enskilda fallet: En sådan utveckling vore svår att förena med tanken på domaren som en neutral part i rättegången.240 Om domaren fick möjlighet att överge den formaliserade rätten närhelst han ansåg sig sakna en klart tillämplig rättsregel skulle detta på sikt försvåra domarens möjligheter att urskilja när rättsläget var klart och tydligt. En juridisk metod som ledde till en uppluckring av skillnaden mellan enkla och svåra fall241 riskerade att spä på godtycket i dömandet och därmed öka rättsosäkerheten: 236 Sandström, Rättsvetenskapens princip, s. 284. 237 Sandström, a.a., s. 275 och 278. 238 A.a., s. 275. 239 Stahl, Rechtswissenschaft oder Volksbewußtsein?, s. 11 f. Se också Sandström, a.a., s. 278. 240 Stahl, a.a., s. 19. 241 Begreppsparet enkla- och svåra fall har i modern rättsteori använts av Ronald Dworkin i dennes teori om Hard Cases. Se Dworkin, Ronald, Hard Cases, Harvard Law Review, vol. 88, no 6, 1975, s. 1057–1109. Om själva begreppet, se s. 1060. Denna uppdelning förekommer också hos den historiska skolan, om än med en delvis annan innebörd. I avhandlingen är det den historiska skolans terminologiska uppdelning och inte den av „[…] die Ordnung des socialen Lebens, die in festen Regeln besteht und durch diese den Richter im einzelnen Fall bindet – müßte aufhören und an seine Stelle das unmittelbare Volksurtheil über den einzelnen conkreten Fall, das an keine gegebene vorausgehende Regel gebunden ist, treten.“239
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=