jura novit curia 44 vigny, från faktasidan beskrivas som helt individuellt och från regelsidan som ett typfall beskrivet i form av rättsregler: Stahls åsikt var att om juristerna huvudsakligen valde att betrakta rättsreglerna som delar av olika rättsförhållanden så skulle detta betraktelsesätt gynna enhetligheten i rättstillämpningen. De enskilda rättsreglerna var nämligen i sig själva så generella att de tycktes vara tillämpliga på mycket skiftande omständigheter. Rättsreglernas ordalydelse gav således endast juristen en svag vägledning vid bestämningen av deras tillämpningsområden. Om någon stadga och precision skulle kunna nås i förhållandet mellan de olika rättssatserna måste de därför studeras i ett sammanhang ochmed utgångspunkt i sina olika syften. Ett sådant perspektiv bidrog till att förtydliga rättsreglernas koppling till samhället och vissa bestämda faktiska omständigheter. Rättsreglerna borde alltså, enligt Stahl, betraktas som en samling rättsliga typfall „welche sämmtlich durch die Einheit ihres erzeugenden Triebes ein anauflösliches Ganzes bilden.“135 När juristen betraktade rätten, inte som en samling abstrakta regler, utan som ett antal möjliga rättsliga relationer fick rättsreglerna ytterligare konkretion och fastare användningsområden. Rättsförhållandet var alltså varken synonymt med de abstrakta rättssatserna eller med de faktiskt förhållanden som de reglerade. Istället var både rätt och samhälle inbegripna i definitionen. Genom att använda begreppet rättsförhållande avsåg Stahl istället att understryka och bibehålla kopplingen till rättens verkliga grund, nämligen den naturliga rätten och de faktiska levnadsförhållandena.136 Enligt definitionen av rättsförhållandet var en relation mellan människor rättslig först då, och endast i den utsträckning, en eller flera rättsregler 134 Savigny, Friedrich Carl von, System des heutigen Römischen Rechts, bd. 8, Neudr., Aalen, 1981 [Berlin, 1849] s. 1 och Savigny, a.a., bd. 1, s. 333. 135 Stahl, Die Philosophie des Rechts, bd. 2:1, s. 146. 136 Sandström, Rättsvetenskapens princip, s. 222. 137 Stahl, Die Philosophie des Rechts, bd. 2:1, s. 114. „[D]ie Verbindung der Rechtsregelnmit den Rechtverhältnissen […] erscheint, von der einen seite betrachtet, als Herrschaft der Regeln über die Verhältnisse, von der andern Seite als Unterwerfung der Verhältnisse unter die Regeln.“134 „Unter demWorte ‚das Recht (i objekt. Sinn)‘ denken wir daher, wenn wir unsere Vorstellung genau prüfen, nie den blosen Inbegriff der Rechtnormen, sondern immer schon zugleich die sämmtlichen schon wirklich nach ihnen geordneten Verhältnisse […].“137
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=