jura novit curia 178 ristdomarens inblandning, svara för att författa och underskriva domen. Nämndens ledamöter skulle därigenom tvingas inse att ”det är en mycket allvarlig sak för den icke lagfarne att skjuta åsido den lagfarnes mening och att en sådan åtgärd icke får vara föranledd af godtycke eller lösa hugskott.”764 En lekmannadom skulle alltså fungera som den naturliga rättens veto mot den gällande rätten.765 Ett mer aggressivt nyttjande av möjligheten till överröstning skulle kunna omöjliggöra ett likformigt och förutsägbart dömande. Då Förstärkta Lagberedningen 1887 lämnade sitt betänkande över Nya Lagberedningens förslag anfördes inget nytt i denna fråga.766 Inom ramen för sina uppdrag behandlade Nya- och Förstärkta Lagberedningen också ett förslag om inrättandet av särskilda handelsdomstolar i Sverige. Synpunkterna på förslaget tjänar som ett belysande exempel på hur förhållandet mellan nämndemän och juristdomare vid denna tid uppfattades. Framförallt visar Nya Lagberedningens analys av frågan hur utvecklingen på den juridiska metodlärans område påverkade synen på både juristrollen och domstolarnas roll som institutioner. Helt i motsats till uppfattningen att lagstiftaren borde slå vakt om den materiella rättssäkerheten genom att öka möjligheterna till självreglering i tvistlösningen framträder inställningen att domstolsväsendet i första hand utgjorde den formella rättssäkerhetens väktare. Därmed följde en kritisk inställning till specialdomstolar. För den som, i likhet med den historiska skolan, hävdade att juristernas och domstolarnas huvudsakliga uppdrag var att realisera ett redan på förhand i rättsreglerna nedlagt politiskt syfte måste självregleringen på tvistlösningens område uppfattas som problematisk. Detta gällde i synnerhet en självreglering baserad på lekmannadomstolar. Såväl Nya Lagberedningen som Förstärkta Lagberedningen tycks ha varit av en sådan uppfattning. Vid 1875 års riksdag hade förslaget väckts att inrätta en särskild jurisdiktion för handels- och sjöfartstvister. Det hade föranlett en riksdagsskrivelse.767 Förslaget gick ut på att i de nyinrättade domstolarna skulle juristdomaren biträdas av lekmän från näringslivet.768 Grunden till försla764 A. betänkande, ibid. 765 Ordet veto användes uttryckligen av Nya Lagberedningen, se a. betänkande, s. 26. 766 Förstärkta Lagberedningens betänkande angående hufvudgrunderna för en ny rättegångsordning, Stockholm, 1887, s. 17 –20. 767 Nya Lagberedningens betänkande, del 1, s. 38. 768 A. betänkande, s. 40.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=