kapitel iii •curia 159 göra studenterna förtrogna med hur handläggningen av juridiska frågor gick till vid domstolar och myndigheter. För detta ändamål kunde fakulteten anlita lärare som saknade anställning vid fakulteten. I övrigt skulle dock undervisningen bedrivas av fakultetens egen lärarkår.668 Teori och praktik skulle alltså integreras och samverka i undervisningen. För att säkerställa denna samverkan ålades fakulteten också att utforma en allmän studieplan och en studiehandbok för examen och att göra den tillgänglig för de studerande.669 Teori och praktik skulle således uppfattas som två sidor av samma mynt och inte som två separata delar av utbildningen. De praktiska inslagen skulle infogas på lämpliga ställen i utbildningen i syfte att ställa teorin i praktisk belysning och därmed förstärka den. Genom de förändrade utbildningskraven för tillträdet till ämbetsdomaruppdraget hade ett avgörande steg tagits för att göra domaryrket till en särskild profession, eftersom dess utövande förutsatte kunskaper om rätten sombara kunde förvärvas genom akademiska studier. Resultatet av den akademiska skolningen, d.v.s. juristens självförståelse, rättsvetenskapliga insikter och metodologiska förmågor, skulle i det framtida yrkesutövandet komma att skilja lekmannadomarens perspektiv på rätten från juristdomarens. Denna omdaning av utbildningskraven hade sin grund i den förändrade uppfattning om rättens formella gränser och den juridiska argumentationens särart som följde i spåren av omorienteringen mot rättspositivism. Den gradvis reformerade juristutbildningen utgjorde alltså ett av de starkaste uttrycken för de ökande kraven på professionalisering av domarkåren under 1800-talets senare hälft. I kölvattnet av denna process väcktes samtidigt den för svenskt vidkommande viktiga frågan i vilken utsträck668 A. stadga, par. 2. Theorell hade själv förordat att de juris studerande skulle erbjudas en tids praktik vid domstol före det att de påbörjade sina teoretiska studier, i syfte att ge dem en föreställning om vad det praktiska juridiska arbetet skulle kunna tänkas innebära. Detta visade sig dock inte genomförbart. I samband med 1873 års utredning hade man istället förordat att praktiken skulle integreras i utbildningen. Några år efter att den nya examensstadgan trätt ikraft noterades emellertid att trots att praktikkursen skulle erbjudas de studerande, den i praktiken inte var lätt att genomföra och därför snart beräknades komma ur bruk. Se Åkerman, Gustaf, Den juridiska utbildningen, Svensk Juristtidning, 1917, s. 363–385, s. 385. 669 A. stadga, par. 4 och 5. Lekmannainflytandet vid de svenska underdomstolarna
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=