jura novit curia 152 allvar i studier visa sig och fäderneslandet deraf komma att skörda goda frukter.”623 Olivecronas inlägg ledde dock inte till några konkreta resultat, men diskussionerna fortgick dock under 1800-talets senare decennier. I en senare skrift upprepade Olivecrona sitt krav på avlagd juris kandidatexamen för tillträde till domarämbetet. Han framhöll dock att han inte räknade med att få sin önskan infriad inom någon snar framtid. Det torde främst ha varit statens bristande ekonomiska resurser som stod i vägen för en förändring.624 Det tycks dock inte ha varit det enda problemet; av Olivecronas framställning framgår att tidens politiker fortfarande inte tycktes förstå värdet av en akademiskt välutbildad kår av ämbetsmän. Olivecrona framhöll dock åter att så länge staten inte själv förstod nyttan av att domare och juridiska beslutsfattare besatt djupare juridiska kunskaper skulle ingen förändring ske.625 Majoriteten av studenterna avsåg nämligen inte att ”idka studier af kärlek till vetenskaplig forskning.”626 Deras motiv var istället att ”förvärfva sig det mått af lagkunskap, som staten uppställt såsom ett oafvisligt vilkor för ingående i dess tjenst.”627 Om staten inte höjde anställningskraven skulle därför ingen förbättring komma till stånd. I ljuset av den krassa verkligheten konstaterade Olivecrona dock att ”[h]ofrättsexamen blifver såsom ett kunskapsprof för desse nödvändig. Den måste derföre tolereras såsom framtvingad af omständigheternas kraf, och man måste endast tillse att olägenheterna deraf nedbringas så mycket sommöjligt.”628 Det fanns dock svenska debattörer som värjde sigmot den professionalisering och akademisering av den svenska domarkåren som förespråkades av jurister som Olivecrona och Delldén. De såg i viljan att reformera juristutbildningen och öka de akademiska kraven på domare och juridiska beslutsfattare ett hot mot det sunda förnuftets och det praktiska handlagets plats i yrkesutövningen. Vad staten behövde var män med gott omdöme som förmådde att snabbt avdöma målen och inte sådana vars handlingskraft hämmades av teoretiska resonemang. Den före detta justitieombudsmannen Sven Lorens Theorell invände 1859 mot påståendet att en 623 A.a., ibid. 624 Olivecrona, Knut, Om en reform i afseende på de juridiska studierna och examina vid universitetet i Upsala, Stockholm, 1886, s. 2 f. 625 Olivecrona, Om en reform, s. 5 f. 626 Olivecrona, a.a., s. 5. 627 A.a., ibid. 628 A.a., s. 6.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=