kapitel iii •curia 149 nade Olivecrona att undervisningen måste bedrivas utifrån en rättsdogmatisk metod.603 Därigenom fick studenterna, enligt Olivecrona, en ”klar kunskap i de ledande principer, hvarpå Civil-Rätten är byggd.”604 Vidare fick de ett begrepp om juridiken som vetenskap och de hjälptes slutligen att ”inse sambandet mellan de särskilda delarne af lagfarenheten såsom delar af ett organiskt helt.”605 Olivecrona ansåg följaktligen att den dogmatiska lärometoden bidrog till att förbättra studenternas förmåga till abstrakt juridiskt tänkande. Därför kunde själva didaktiken sägas utgöra en sida av den praktiska juridiska metoden. Det dogmatiska tänkandet internaliserades i juristen under utbildningen och blev således synonymt med sättet att betrakta juridiken, gällande rätt. Det rättsdogmatiska perspektivet utgjorde dockbara den ena sidan av myntet. Helt i den historiska skolans anda framhöll Olivecrona också rättsgenetikens, d.v.s. utvecklingsperspektivets, betydelse för förståelsen av den gällande rätten. Olivecrona påpekade också, beträffande rättshistorien, att ”Rättens Historia är lika med Rätten i sin inre utveckling.”606 Genom att anlägga ett rättsgenetiskt perspektiv menade Olivecrona att han, i sin undervisning, kunde ”ådagalägga huru de särskilda rättsinstitutionerna utvecklats från äldre tider, och erhållit sitt närvarande innehåll i nu gällande lag.”607 Perspektivet var nödvändigt vid sidan om rättsdogmatiken för förståelsen av den gällande rätten. Genom undervisningen fick studenterna verktyg för att hantera de två uppenbarelseformer för rätten, den historiska och den dogmatiska, som Savigny hade sammanfört i ett gemensamt juridiskt systembegrepp.608 Olivecronas syn på den juridiska undervisningen i detta avseende kom att upprepas av Nordling i dennes installationsföreläsning som professor i romersk rätt, juridisk encyclopedie och rättshistoria, år 1867. Nordling framhöll att ett rättshistoriskt, och närmare bestämt ett rättsgenetiskt, perspektiv skulle inkluderas i juristutbildningen, ty ”[d]et lif, som i dag lefvas, är icke något för sig bestående eller väsentligen annat, än som den framfarna tiden uppburit, utan hvarje företeelse har utan tvifvel sin rot i det förflutna.”609 Av denna anledning, fram603 Olivecrona, a.a., s. 16. 604 A.a., ibid. 605 A.a., ibid. 606 A.a., s. 22. Se också Wilhelm, Den juridiska metodläran, s. 19 f. 607 Olivecrona, Om den juridiska undervisningen, s. 16. 608 Se Wilhelm, Den juridiska metodläran, s. 13 ff. 609 Nordling, Om Romerska Rättens, s. 702.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=