RB 73

jura novit curia 136 Kirchmanns förslag att inrätta lekmannadomstolar kan visserligen ha haft sin grund i den tro på den naturliga rättens homogenitet som denne hade givit uttryck för i sitt föredrag. Stahl hade dock framhållit att någon enhetlig rättsuppfattning hos befolkningen i det samtida tyska samhället inte existerade.550 Under sådana omständigheter återstod inget annat än att tolka Kirchmanns förslag som ett drag av korporativistiskt tänkande eller åtminstone som ett ointresse för likformigheten och förutsägbarheten i den statliga rättsskipningen som helhet.551 Eftersom den naturliga rätten saknade alla former av enhetlighet och begränsningar måste tillämpningen av den naturliga rätten i dömandet utan en föregående lagstiftningsprocess i praktiken leda till en uppluckring av skillnaden mellan rättsbildning och rättstillämpning. Följden skulle bli att tilllämpningen av rättsregler ersattes med rena rättviseavgöranden, fall för fall.552 Reformyrkandet behöver således inte uppfattas som ett försök att föra initiativet över rättsutvecklingen tillbaka till befolkningen som helhet. I praktiken skulle detta under alla omständigheter vara omöjligt att genomföra.553 Förslaget att införa lekmannadomstolar och öka parternas rätt att disponera över rättsfrågan kan i stället tolkas som ett försök att åstadkomma ökade förutsättningar för vissa gruppers, eller rent av två kontrahenters, rättsliga självreglering. Även om den naturliga rätten inte kunde betraktas som en spegling av hela befolkningens rättsinne så vore det nämligen, utifrån Kirchmanns perspektiv, rimligt att anta att den i varje fall var mer homogen i de samhällsgrupper som hade liknande livsförutsättningar. En jämförelse lät sig härvidlag göras med sedvanerätten i de äldre germanska samhällena. Det vore således inte orimligt att argumentera för att enskilda grupper i samhället skulle tillåtas att hantera sin egen rättsbildning och tvistlösning, oberoende av lagstiftarens inblandning. Exempelvis hade företrädarna för samhällets olika yrkesgrupper större detaljkännedom om förutsättningarna för sin verksamhet än lagstiftaren. Därför vore de mer förmögna än juristerna att nå ett materiellt rimligt resultat i tvister som rörde deras verksamhet. Anledningen till detta var att juristdomaren var bunden av det juridiska källmaterialet, där bland annat lagstiftarens perspektiv fanns 550 Stahl, a.a., s. 13 ff. Se också Sandström, Rättsvetenskapens princip, s. 281. 551 Stahl, a.a., s. 19. 552 A.a., s. 11 f. 553 A.a., s. 12.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=