lagfäst kungamakt under högmedeltiden 60 För nordisk del har därför Knut Helle anfört att ökningen av kungens rättsliga funktioner stärkte hans makt och anseende mer än något annat.97 De rättsliga funktionerna stärkte kungamaktens ställning gentemot kyrkan, ökade dess legitimitet och politiska makt samtidigt som de stärkte dess ekonomi i form av bland annat bötesintäkter.98 Enligt den normerande rex iustus-ideologi som skänkte den medeltida kungamakten legitimitet, hade kungen ett uppdrag från Gud att upprätthålla lag och rätt i sitt rike och fungera som rättsordningens högste garant.99 Det var dessutom i sin rättsliga funktion som kungen främst gjorde sig gällande gentemot både tingsmenighet och kyrka. Meningsskiljaktigheter om omfattningen av de rättsliga befogenheterna var upphovet till störst konkur97 Helle, Aschehougs Norgeshistorie 3 (kap. 1, fotnot 26), s. 189; Helle, ”Towards nationally organised systems of government” (kap. 1, fotnot 48), s. 349. Se även t.ex. Christensen, Kongemagt og aristokrati (kap. 1, fotnot 24), s. 24–25; Dørum, Knut, Romerike og riksintegreringen. Integreringen av Romerike i det norske rikskongedømmet i perioden ca. 1000–1350, Oslo 2004, s. 389; Sunde, Speculum legale (kap. 1, fotnot 7), s. 41. Kungamaktens successiva tillväxt, med fokus på Danmark, behandlas i Christensen, Kongemagt og aristokrati (kap. 1, fotnot 24), s. 24–29. Kungamaktens successiva tillväxt, med fokus på Sverige, behandlas i Jägerstad, Hovdag och råd under äldre medeltid(kap. 1, fotnot 43), s. 42, 50–52, 247; Hellström, Biskop och landskapssamhälle i tidig svensk medeltid (kap. 1, fotnot 34), s. 164, 332; Lindkvist, ”Law and the making of the state in medieval Sweden” (kap. 1, fotnot 23), s. 220; Péneau, Corinne, ”La table du royaume. L’image du roi dispensateur de la justice en Suède (XIVe–milieu du XVe siècle)”, i Silvère Menegaldo & Bernard Ribémont (red.), Le roi fontaine de justice. Pouvoir justicier et pouvoir royal au Moyen Âge et à la Renaissance, Paris 2012, s. 242, 245, 263. 98 Fenger, Fejde og mandebod(kap. 1, fotnot 85), s. 423; Sunde, Speculum legale (kap. 1, fotnot 7), s. 41–42, 66. Andersen, Lærd ret og verdslig lovgivning (kap. 1, fotnot 24), s. 199 menar att acceptansen för kunglig bötesrätt grundades i att kungen hjälpte till att upprätthålla friden. 99 Detta diskuteras bl.a. av Kern, Kingship and law in the Middle Ages (kap. 1, fotnot 6), s. 185; Tobiassen, Torfinn, ”Tronfølgelov og privilegiebrev. En studie i kongedømmets ideologi under Magnus Erlingsson”, [norsk] Historisk tidsskrift 43 1964, s. 197–204, 238; Christensen, Ret og magt i dansk middelalder (kap. 1, fotnot 24), s. 29–30; Drar, Konungens herravälde såsom rättvisans, fridens och frihetens beskydd(kap. 1, fotnot 6), s. 25–27; Pennington, Kenneth, ”Law, legislative authority and theories of government, 1150–1300”, i James H. Burns (red.), The Cambridge History of Medieval Political Thought c. 350–c. 1450, Cambridge 1988, s. 426–427; Gunnes, Kongens ære (kap. 1, fotnot 26), s. 105–108; Fenger, Ole, ”Med lov skal land bygges”, i Per Ingesman m.fl. (red.), Middelalderens Danmark. Kultur og samfund fra trosskifte til reformation, Köpenhamn 1999, s. 52; Andersen, Rex imperator in regno suo (kap. 1, fotnot 7), s. 41; Sunde, Speculum legale (kap. 1, fotnot 7), s. 65–67; Ljungqvist, ”Bannlyst kung av Guds nåde” (kap. 1, fotnot 7), s. 10–11; Bagge, ”Skandinavisk statsdannelse” (kap. 1, fotnot 23), s. 28. En historisk bakgrund till rex iustus-tanken ges i Morrall, John B., Political thought in medieval times, London 1958, s. 24–40; Chadwick, Henry, ”Christian doctrine”, i J[ames] H. Burns (red.), The Cambridge history of medieval political thought c. 350– c. 1450, Cambridge 1988, s. 11–20; Canning, A history of medieval political thought 300–1450 (kap. 1, fotnot 1), s. 16–25.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=