lagfäst kungamakt under högmedeltiden 50 Historikern Jan Glete (1947–2009) har lagt tonvikt vid att en centraliserad kontroll över resurser, och en förmåga för makthavarna att utnyttja resurser från hela sitt territorium, var avgörande i det tidigmoderna Europa för hur framgångsrik statsbildningsprocessen blev.71 I en nyare global översikt av statsbildningsprocessen de senaste 2 000 åren har statsvetaren Tuong Vu framhållit centraliserad byråkrati somden viktigaste institutionella strukturen för statsbildningen.72 Genom att använda exempel från Asien under 1900-talet menar Tuong Vu att stater, där de centrala makthavarna ensamma innehar den politiska makten, tenderar att bli mer centraliserade än sådana där de måste dela den med den lokala eliten och/eller med befolkningens flertal.73 Inom den anglosaxiska forskningstraditionen, där visst intresse riktats mot den medeltida statsbildningsprocessen, har framväxten av en starkare medeltida statsmakt för det mesta betraktats som något positivt. Det förstatliga samhället har setts som våldsamt och laglöst. Därmed har även en bristfällig, och tidvis tyrannisk, statsmakt ansetts vara att föredra framför ingen statsmakt alls. Enligt den skolbildningen medförde statsbildningsprocessen ett bättre fungerande och mer humant samhälle.74 Forskare verksamma inom denna tradition har vidare ansett att moderna demokratiska institutioner såsom maktdelning, parlamentarism och principen om likhet inför lagen har sina rötter i medeltiden. Fokus har legat på utvecklingen av rättssystemet och därför har de rättsliga och administrativa aspekterna av statsbildningsprocessen stått i fokus. Statsmakten expanderade med detta synsätt, eftersom centraliserad rättskipning fordrades i ett alltmer komplext och stratifierat samhälle. Detta är en uppfattning som Joseph R. Strayer framfört i sin mest renodlade form. I Norge har icke-marxistiskt orienterade historiker, fram till nyligen, generellt delat den anglosaxiska forskningstraditionens positiva syn på den medeltida statsbildningsprocessen. Inom den weibullska forskningstraditionen i Sverige och dess motsvarighet i Danmark, främst företrädd av Erik Arup, har däremot inte kungamaktens framväxt setts som lika odelat positiv. neth Roy Philp (red.), Essays on medieval civilization, Austin 1978, s. 147 framhåller den medeltida statens institutioner som primärt dels juridiska och dels fiskala. 71 Glete, Jan, War and the state in early modern Europe. Spain, the Dutch Republic and Sweden as fiscal-military states, 1500–1600, London 2002, s. 1–9, 42–66. 72 Vu, ”Studying the state through state formation” (kap. 1, fotnot 61), s. 151–152. 73 Vu, ”Studying the state through state formation” (kap. 1, fotnot 61), s. 156. 74 Se Cantor, Inventing the Middle Ages (kap. 1, fotnot 18), s. 48–78, 245–286, 337–370.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=