kapitel 1 • från kungamakt till statsmakt 35 Schück, Olle Ferm och Thomas Lindkvist slutit sig till, medan till exempel Charlotte Hedenstierna-Jonson istället betraktar vikingatiden som minst lika viktig.31 Oenigheten om när de avgörande förändringarna skedde hänger åtminstone delvis samman med att det är fråga om en gradvis förändring. Vid vilken tidpunkt det avgörande skiftet ägde rum blir då en, i någon mån, subjektiv bedömning. Susan Reynolds menar att en byråkratisering och rationalisering av styrelseskicket inleddes under 1100-talet och att dessa processer var mer långtgående i England än i till exempel det tysk-romerska riket.32 Om vi ser till rättssystemet är forskningen enig om att beständiga och avgörande steg mot politisk centralisering och institutionalisering ägde rum i England under HenryII (1154–1189)och i Frankrike under Philippe II Auguste (1180–1223). I det tysk-romerska riket skedde mer trevande centralistiska strävanden under kejsar Frederick I (Barbarossa) (1152–1190) men i och med kejsarmaktens sammanbrott under 1200-talet skedde en decentralisering. För nordisk del är det vedertaget att se ett genombrott för politisk centralisering och institutionalisering i Danmark under Valdemar I (1157–1182) och i Norge under Sverre Sigurdsson (1184–1202). I Sverige kom centraliseringstendenser till uttryck under Knut Eriksson (1167–1195) men gjorde sig först på allvar gällande under Birger jarl (1248–1266).33 I Dovring, ”Agrarhistorisk forskning och svensk medeltidshistoria” (kap. 1, fotnot 30), s. 387 sammanfattas detta synsätt som att: ”[e]n primitiv stat, ett löst förbund av självstyrande bondemenigheter under en konung med föga makt, skall vid eller kort efter mitten av 1200-talet ha avlösts av ett långt mäktigare kungadöme under Birger Jarl och hans söner”. 31 Detta framträder explicit t.ex. hos Lindkvist, ”Skatter och stat i den tidiga medeltidens Sverige” (kap. 1, fotnot 27), s. 172; Ferm, Olle, ”Medeltidens och 1500-talets Pataholm”, i Kalmar län75 1990, s. 88–102; Hermanson, Släkt, vänner och makt (kap. 1, fotnot 7), s. 7, 15, 36; Carelli, Peter, En kapitalistisk anda. Kulturella förändringar i 1100-talets Danmark, Stockholm 2001; Schück, Herman, ”Sweden under the dynasty of the Folkungs”, The Cambridge history of Scandinavia 1. Prehistory to 1520, Cambridge 2003, s. 392–410; Blomkvist, Nils, The discovery of the Baltic. The reception of a Catholic world-system in the European north (AD 1075–1225), Leiden 2005, s. 132; Sunde, Speculum legale (kap. 1, fotnot 7), s. 39; Hedenstierna-Jonson, Charlotte, ”Social and political formations in the Scandinavian areas, 8th–10th century. The martial perspective”, i Francisco Jesús Fernández Conddel & Cesar García de Castro Valdés (red.), Symposioum Internacional: Poder y simbología en Europa. Siglos VIII–X. Territorio Sociedad y Poder, Oviedo 2009, s. 92, 96; Imsen, Steinar, ”Den gammelnorske bondestaten”, i Sverre Bagge m.fl. (red.), Statsutvikling i Skandinavia i middelalderen, Oslo 2012, s. 195–196. 32 Reynolds, Fiefs and vassals (kap. 1, fotnot 1), s. 258, 440, 478–479. 33 För nordisk del går det att belägga att de danska och norska kungarna fick betydande rättsliga funktioner under andra halvan av 1100-talet, se t.ex. Christensen, Kongemagt og aristokrati (kap. 1, fotnot 24), s. 24, 60; Christensen, Ret og magt i dansk middelalder (kap. 1, fotnot
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=