lagfäst kungamakt under högmedeltiden 170 Det existerar sedan 1200-talet en tradition om att Erik Jedvardsson (1156– 1160), det vill säga rikshelgonet S:t Erik, varit verksam som lagstiftare.283 Mer tillförlitliga uppgifter saknas emellertid även om det är tänkbart i ljuset av att förmyndarstyret för Magnus Erlingsson i Norge något årtionde senare stod som utfärdare av fridslagstiftning. Någon mer omfattande lagstiftning, som senare tradition gjort gällande, var det hur som helst knappast fråga om. Det är ganska uppenbart att den svenske kungen vid mitten av 1100-talet inte besatt den makt som skulle ha gjort någon mer omfattande lagstiftande verksamhet möjlig. En kunglig lagstiftningsmakt är inte ens antydd i Äldre Västgötalagen. I Östgötalagenfinns det emellertid flera referenser till att Birger jarl, i egenskap av regerande riksjarl 1248–1266, verkat som lagstiftare. Han uppges, förmodligen genom stadgelagstiftning, ha avskaffat järnbörden som bevismedel, höjt kungens hedersbot (þokkabot) från 12 marker till 40 marker, fastslagit vissa nya regler för edgång vid dråp, förbjudit givträldom, bestämt att kungen och häradet alltid skulle få fulla böter vid grov misshandel även i fall när en förlikning skett mellan målsäganden och gärningsmannen, samt föreskrivit en bestämd tidsfrist för bötesskyldiga innan utmätning kunde komma ifråga.284 Medan det första rättsliga påbudet snarast är en inskärpning av gällande kyrklig rätt betraktar jag de andra bestämmelserna som uttryck för en mer självständig lagstiftande makt. Av större betydelse var edsöreslagstiftningen, också tillkommen under Birger jarl och sedan förnyad av sonen Magnus Ladulås i Alsnö stadga år 1279.285 Edsöret var en konstitutiv ed som kungen svor, tillsammans med ri283 Lindkvist, Thomas, ”Erik den helige och det svenska kungadömets framväxt”, i Olav Skevik (red.), Kongemøte på Stiklestad. Foredrag fra seminar om kongedømmet i vikingtid og tidlig middelalder, Verdal 1999, s. 123. I UL Ä: 3 anges S:t Erik ha varit upphovsman till bestämmelser kring gemensam egendommellan makar. ”S:t Eriks lag” kom under hög- och senmedeltiden i Sverige att representera gammal god lag men referenser till S:t Eriks lag kom aldrig bli lika talrika som referenserna till ”S:t Olavs lag” i Norge. 284 ÖgL E: 17, D: 3, 14, V: 6, Ä: 11, R: 3. EKvv. 456–459 meddelar att Birger jarl även införde kvinnlig arvsrätt. 285 Uppgiften om att Birger jarl införde denna fridslagstiftning kommer från art. 2 i Alsnö stadga år 1279 (DS 1122). Edsöreslagstiftningen byggde, till skillnad från annan kunglig fridslagstiftning, på en konstitutiv ed. Åqvist, Gösta, Frieden und Eidschwur. Studien zum mittelalterlichen germanischen Rech, Stockholm 1968, 170–176, 180 anser att edsöret först svors som en sådan ed i och med Alsnö stadga och att Birger jarl istället endast utfärdade det i form av vanlig fridslagstiftning. Larsson, Stadgelagstiftning i senmedeltidens Sverige (kap. 1, fotnot 28), s. 25 ställer sig tveksam till denna slutsats och Dübeck, ”Skånske lov og den Kungens lagstiftande makt
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=