konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 770 digheter inte behövde innebära att lagen var ogiltig. I UfR1967 s. 22 (Den arnamagnæanske stiftelse I) hade prövning utförts men något fel inte konstaterats.335 Också själva kompetensfördelningen enligt grundlagen kunde läggas till grund för lagprövning, liksom givetvis grundlagens fri- och rättigheter. Här kunde svårbedömda värderings- och tolkningsfrågor aktualiseras. Någon maktkamp mellan den politiska och den judiciella grenen av statsmakten hade inte förekommit, eftersom Højesteret hade ”indrømmet lovgivningsmagten en betydelig margin i sådanne vurderings- og fortolkningsspørgsmål”336 och aldrig hade åsidosatt någon lag som grundlagsstridig. Att Højesteret kunde göra detta var emellertid klart. Sørensen berörde den inledande oklarheten efter 1912 och 1913 års avgöranden337 men konstaterade att 1921 års rättsfall hade klargjort rättsläget. Det följde av UfR1921 s. 644 (fæsteavlösning) att det krävdes sikkerhed för att en lag skulle anses grundlagsstridig. Även senare hade lagprövning utförts338 utan att någon lag hade åsidosatts.339 Sørensens slutsats år 1969 var att ”kun i tilfælde af en klar og åbenlys uforenelighed med grundloven kan det ventes at domstolene vil tilsidesætte en lov”.340 Vad som hände sedan var att den andra domen om den arnamagnæanske stiftelse kom (UfR1971 s. 299), då en lag ansågs grundlagsstridig i ett visst avseende. Detta gjorde att Peter Germer ändrade Sørensens mening till att ”domstolene udviser stor tilbakeholdenhed”.341 Ett påpekande var likadant i båda upplagorna, nämligen att om det fanns tvivel, upprätthölls lagen, och att lagstiftaren normalt inte åsidosatte klara grundlagsbestämmelser. Om det fanns motstridigheter berodde alltid på tolkningen av lagen eller grundlagen eller bådadera, och detsamma gällde år 1969 men inte år 1973 ommotstridigheten var ”klar og åbenlys”.342 Bestämmelsernas syften i ljuset av samhällsutvecklingen skulle vara viktigare än deras språkliga utformning vid tolkningen, och normprövningsmarginalen skulle vara vid.343 335 Sørensen 1969 s. 293-294 och 1973 s. 296-297. 336 Sørensen 1969 s. 295 och 1973 s. 298. 337 Se ovan kap. 4 avsnitt 2. 338 UfR1935 s. 1 (domarpensionering), 1941 s. 1076 (mjölk och grädde), 1967 s. 22 (Den arnamagnæanske stiftelse I). 339 Sørensen 1969 s. 294-297 och 1973 s. 297-300. 340 Sørensen 1969 s. 297. 341 Sørensen 1973 s. 301. 342 Sørensen 1969 s. 297. 343 Sørensen 1969 s. 297-298 och 1973 s. 301.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=