kapitel 7. uppvaknande och yrvakenhet 727 ett uppenbarhetsrekvisit. Han ansåg det naturligt att en högre föreskrift skulle tillämpas före en lägre: ”Detta betraktelsesätt är uppenbarligen en förutsättning för att regler om ett särskilt grundlagsstiftningsförfarande och grundlagsregler om att vissa föreskrifter endast får beslutas genom lag skall ha någon mening.”175 Ändå kunde man förutse att lagprövningen ”liksom hittills får ringa eller ingen praktisk betydelse”. Uppenbara fel kunde antas osannolika, och de normgivande organen skulle ha visst spelrum.176 1974 års regeringsform antogs utan att lagprövningen reglerades.177 I enlighet med förarbetsuttalandena antogs att lagprövningen existerade men skulle få mycket liten betydelse.178 Det kan noteras att uppdelningen i 47 § i 1809 års regeringsform mellan domstolar, som skulle döma efter lag och laga stadgar, och myndigheter, som skulle följa instruktioner, reglementen och föreskrifter samt Konungens bud och befallningar, inte fick någon direkt motsvarighet i 1974 års regeringsform.179 Vid ungefär samma tidpunkt reformerades de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna. Resultatet blev de två parallella instansordningarna tingsrätt, hovrätt och Högsta domstolen samt länsrätt, kammarrätt och Regeringsrätten,180 även om det fanns inledande oklarheter om länsrätternas oavhängighet.181 En tjänsteförslagsnämnd inrättades, som skulle lämna förslag till domarutnämningar utom såvitt avsåg de högsta domarämbetena. Samtidigt inrättades Domstolsverket som en administrativ myndighet under regeringen,182 vilket föranledde diskussion. I propositionen framhölls att myndigheten borde få ledande och samordnande funktioner och en föreskrifts- och anvisningsrätt,183 medan justitieutskottet ville begränsa denna rätt till att omfatta administrativa frågor. Det skulle enligt 175 Prop. 1973:90 s. 201. 176 Prop. 1973:90 s. 200-201. 177 Se till förfarandet och innehållet sammanfattningsvis Fredrik Sterzel, ”Den nya författningen” i SvJT1973 s. 597-622. 178 Erik Holmberg och Nils Stjernquist, Vår nya författning, 1 uppl., Stockholm 1974, s. 173178; 2 uppl., Stockholm 1976, s. 173-179. 179 Jfr dock att bestämmelsen inte finns med i förteckningen över bestämmelser i 1809 års regeringsform som saknade motsvarighet i förslaget, SOU1972:15 s. 314-321. 180 Se härtill prop. 1971:30 samt Kurt Holmgren, ”Förvaltningsdomstolsreformen” i SvJT1972 s. 241-257. – Det var fortfarande inte självklart att förvaltningsdomstolarna skulle betecknas som domstolar, se Lavin 1972 s. 7-8. 181 Se lagrådet i prop. 1971:14 s. 95-105 samt Almering 1973 s. 782. 182 Se prop. 1974:149. Se till bakgrundenSOU1994:99 s. 94-97. 183 Prop. 1974:149 s. 27-30.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=