konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 872 Samma bedömningsmodell som i dessa fall användes i bland annat Rt. 2001 s. 762 beträffande retroaktiva skatter; frågan var om retroaktiviteten var ”klart urimelig eller urettferdig”. Stortinget borde ha stor frihet på skatteområdet, och den retroaktivitet som var aktuell föll utanför grundlagsförbudet. I Rt. 2006 s. 293, däremot, utvecklade Høyesterett sättet att resonera. I fallet – där en övergångsbestämmelse ”i realiteten [knöt] merverdiavgift til en anskaffelse som på anskaffelsestidspunktet var avgiftsfri”106 – uttalade majoriteten genom förstevoterande, domaren Øie, att regelteorin stod mot standardteorin: När det gällde välförvärvade rättigheter tillämpades standardteorin, medan regelteorin var mera aktuell i straff- och skadeståndsrätt. Efter att ha hänvisat till tredelningen i Rt. 1976 s. 1 och konstaterat att 97 § ”åpner for mellomvarianter mellom et absolutt forbud og en helhetsvurdering hvor bare den særlig urimelige og urettferdige tilbakevirkning er forbudt”108 uttalade förstevoterande: ”Klart urimelig eller urettferdig” tillämpades alltså inte som gräns, utan rättighetsskyddet skulle varamer omfattande.110 Statens intresse av handlingsfrihet stod mot den enskildes intresse av förutsebarhet, och det senare vägde tyngre – om inte ”sterke samfunnsmessige hensyn gjør seg gjeldende”.111 Så ningsfelt mellom flertallsmakt og rettighetsvern, Oslo 2005, s. 228-251, ssk. s. 249-251. 106 Rt. 2006 s. 293 p. 49. 107 Rt. 2006 s. 293 p. 58. 108 Rt. 2006 s. 293 p. 69. Förstevoterande konstaterade också att guldklausuldomen i Rt. 1962 s. 369 ”er et eksempel på en slik mellomvariant: Omfattende private økonomiske rettigheter måtte vike for tvingende samfunnsinteresser.” 109 Rt. 2006 s. 293 p. 70. 110 Rt. 2006 s. 293 p. 72. Se majoriteten, jfr minoriteten i Rt. 2010 s. 143 (rederiskatt). Jfr också Rt. 2005 s. 855. 111 Rt. 2006 s. 293 p. 72. ”Etter regelteorien må man undersøke de ulike rettsområder, som strafferett, erstatningsrett og skatterett, og forsøke å stille opp faste regler for hvilken tilbakevirkning som er tillatt, og hvilken som er forbudt. Etter standardteorien kan det ikke stilles opp slike faste regler. I stedet må man på grunnlag av en helhetsvurdering ta stilling til om den konkrete tilbakevirkning er særlig urimelig eller urettferdig.”107 ”I sin virkning dreier det seg om å knytte økonomiske byrder til en tidligere handling. Man er da på et område hvor Grunnlovens tilbakevirkningsforbud står sterkt, men ikke i forbudets innerste kjerne. Etter mitt syn kan man ikke på dette området stille opp et absolutt forbud mot tilbakevirkning. Men fordi man er så nær kjerneområdet til § 97, må det mye til før en tilbakevirkning kan godtas.”109
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=