kapitel 8. avdramatisering och principutveckling 855 från den danska motsvarigheten, underställd domstolarna. I betänkandet ville en majoritet också att domstolarnas oavhängighet skulle markeras uttryckligen i grundlagen, medan minoriteten ansåg ett sådant tillägg överflödigt.14 Det förslaget genomfördes inte. År 1990 hade ett rådgivande organ vid domarutnämningar inrättats, vilket hade gjorts permanent år 1993 och lagfästes år 2001. Även i Norge har påpekats betydelsen av sättet att organisera domstolsadministrationen för ”kulturen i domstolene og dommernes syn på seg selv”.15 I Sverige lades år 1991 ett omfattande utredningsbetänkande med rubriken Domstolarna inför 2000-talet fram.16 Det behandlade frågor om fördelningen av ärenden mellan domstolar och förvaltning, fördelningen av mål mellan allmänna domstolar och allmänna förvaltningsdomstolar och en rad andra överklagande- och förfaranderegler. En utgångspunkt var att domstolarna skulle slita tvister mellan medborgarna men också utgöra fristående organ som avgjorde frågor i förhållandet mellan den enskilde och det allmänna. Att domstolarna skulle ses ur ett medborgarperspektiv knöts nu både till internationella konventioner och till den tredje domarregeln: ”domaren är för den menige mans skull”. Följande framhölls, vilket kan jämföras med de nyss återgivna uttalandena från förarbetena till 1974 års regeringsform: Några år senare lades utredningsbetänkandet Domaren i Sverige inför framtidenfram.18 Här sattes domarna på allvar in i sitt konstitutionella, kulturella och internationella sammanhang.19 Domstolarnas ställning borde enligt betänkandet göras tydligare i regeringsformen, och domstolarnas självständighet borde stärkas genom utförligare lagreglering i stället för genom förordningar från regeringen. Dessa intentioner blev inte verklighet förrän genom 2011 års revision av regeringsformen, där domstolarna gavs ett eget kapitel och förvaltningsmyndigheterna ett annat. Även här har förändringarna symbolvärde, vilket framhölls i grundlagsförslaget: det var en markering av 14 NOU1999:19 s. 110-111. 15 Wegner 2012 s. 216. 16 SOU1991:106. 17 SOU1991:106 s. 41. 18 SOU1994:99. 19 Se också Modéer 1994. ”Till skillnad från t.ex. förvaltningsmyndigheterna har domstolarna inte till uppgift att verka för några av statsmakterna uppsatta mål eller att på något annat sätt fungera som överhetens förlängda arm.”17
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=