konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 62 kan beskrivas som ’interlegalitet’.150 Det var fråga om både samexistens och konkurrens mellan jurisdiktioner och rättsordningar.151 Finnandet, eller bildandet, av en tillämplig regel för det enskilda fallet kan beskrivas som en jämförelse,152 alltså en horisontell relation, mellan de olika rättsordningarna och deras rättskällor. Denna jämförande relation är användbar när rättskällor skall tolkas i förhållande till varandra utan hierarkiska hjälpmedel: Det som förändrades på 1600-talet var inte bara början till en centralisering av rätten utan också att principer för förhållandet mellan de olika rättskällorna samlades. Som exempel kan nämnas Valentin Wilhelm Forsters verkInterpres från år 1613,154 där det sista kapitlet utgörs av 100 avsnitt med maximer för hur olika regeltyper från olika rättsordningar skall avvägas mot varandra.155 Av intresse här är inte principernas innebörd i sig, men det förhållningssätt de ger uttryck för – att olika normtyper och rättskällor inte ordnas hierarkiskt utan att avvägningen mellan dem är materiellt orienterade. De tar sikte på vilka typer av parter som skall få förmånen av en generös regeltolkning eller vilka materiella regler som skall tillämpas i första hand. De norska och svenska rättsordningarna blev visserligen mer enhetliga rättsligt sett än många andra europeiska rättsordningar genom landslagarnas antagande år 1274 respektive cirka 1350,156 men något hierarkiskt för150 Donlan 2011 s. 6. 151 Berman 1983 s. 10. 152 H. Patrick Glenn, ”Comparative Legal Families and Comparative Legal Traditions” i Mathias Reimann och Reinhard Zimmermann (red.), The Oxford Handbook of Comparative Law, Oxford 2006, s. 421-440 på s. 429-430. 153 Glenn 2006 s. 433. 154 Valentini Guilelmi (Valentin Wilhelm) Forster, Interpres sive de interpretatione juris, libri duo, Vvitebergæ (Wittenberg) 1613. Se härtill Ogorek (1986) 2008:2 s. 115-116. 155 Forster 1613, Cap. Ult., exempelvis Reg. IV, V, VI, XII, XVIII, LV, LXXVI, XCVIII: ”Interpretatio facienda in meliorem & benigniorem partem”, ”Interpretatio recipienda quae sapit aequitatem”, ”Interpretatio sumenda quae delictum evitetur & falsitas”, ”Interpretatio stricta sumenda in materia feudali. Et pro vasallo”, ”Interpretatio in dubio facienda pro Ecclesia”, ”Interpretatio contra fiscum adhibenda”, “Interpretatio non admittitur adversus publicam utilitatem”, “Interpretatio stricte sumitur in fideicommissis”. ”European legal history is particularly instructive in this regard, since for centuries multiple legal traditions were applicable on particular European territories and a great deal of law was developed as to how to reconcile these different legal traditions. Theius commune, the common law, and the other common laws of Europe were thus reconciled for centuries, through various comparative processes of interpretation, with the different particular laws, or iura propria, which accompanied them.”153
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=