RB 71 vol1

kapitel 2. öppenhet för möjligheter 171 sex personer388 förvärvat burskapefter det att hantverkslagen hade trätt i kraft samt två personer389 visserligen förvärvat burskap tidigare men inte börjat baka innan dess. För frikännande dom krävdes alltså att burskapet, som ansågs innefatta rätt att bedriva bageri, förvärvats innan hantverkslagen trätt i kraft, ochatt bakning påbörjats då.390 Under dessa förutsättningar påverkade lagen redan etablerade verksamheter, men detta stred enligt Høyesterett mot 97 § grundlagen. De som inte hade inarbetat rätt att baka när hantverkslagen trädde ikraft kunde dock inte undkomma lagens tillämpning. Lasson var förstevoterande och ingick liksom U. Motzfeldt391 i majoriteten. Domarnas vota var inte kända för samtiden, men de trycktes år 1916 genom Skeies försorg:392 Det framgår därav att Motzfeldt men inte Lasson förde ett principiellt resonemang med hänsyn till 97 § grundlagen och 1844 års djurläkarmål. Enligt Skeie393 och Castberg394 var detta den första dom som åsidosatte en lag såsom innehållsmässigt stridande mot grundlagen, men den var en ”temmelig enestående foreteelse i den tid”.395 Castberg anförde att de domar från åren 1822 och 1841 som Aschehoug och Morgenstierne citerade ”er visstnok i virkeligheten ikke prejudikater for læren om domtolenes prövelserett”.396 Eckhoff menade att domen inte var ett exempel på att lag åsidosatts såsom grundlagsstridig, eftersom hänvisningen till 97 § bara nämndes i förbifarten som ett av flera argument för en viss tolkning.397 Väl säger inte domen uttryckligen att lagen åsidosattes, men det står klart av resultatet och stöds av Motzfeldts votum. Domarna tvivlade inte på att grundlagens bestämmelser var en del av den positiva rätten som kunde tillämpas av domstol.398 Grundlagen hade vid motstridigheter företräde framför lag. Enligt 97 § grundlagen fick ingen lag ges tillbakaverkande kraft. När det gäller stämpelskattelagen är det väl ganska klart att den, läst enligt sin lydel388 Verdich, Gullichsen, Drukmüller, Amundsen, Carl Petersen, C. A. Berg. 389 Thomassen och Kamm. 390 Høyesteretts dom 24.10.1844 i Rt. 1845 s. 513-519, jfr Rt. 1844 s. 704. Se därtill voteringen i Kgl. prop. 1916 3 c nr 42 bil. 7 Skeie s. 80-81. Jfr också Høyesteretts dom 4.10.1844 i Rt. 1845 s. 380-384. Se till tolkningen av domen E. Smith 1993 s. 121-122. 391 I majoriteten ingick även F. Motzfeldt. 392 Kgl. prop. 1916 3 c nr 42 bil. 7 Skeie s. 76-79. 393 Skeie I 1929 s. 110. 394 Castberg 1930 s. 331. 395 Castberg 1930 s. 331. 396 Castberg 1930 s. 331. Se också Stort. bet. 1923 V 13 Lie s. 49. 397 Eckhoff 1964:2 s. 124 och 1975:2 s. 184-185. 398 E. Smith 1993 s. 122.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=