konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 170 gen är ett tolkningsavgörande men, då tolkningen är ”svært lite overbevisende”,383 främst bygger på grundlagen och innebär ett åsidosättande av lagbestämmelserna. Enligt mitt synsätt är det snarare fråga om en grundlagskonform tolkning av lagen, än om tolkning contra legem, där syftena med lagen är viktigare än ordalagen, särskilt som assessor Hjelm framhöll att 97 och 101 §§ grundlagen kunde åsidosättas endast mot ersättning, vilket inte blev aktuellt på grund av den gjorda tolkningen. År 1841 avgav juridiska fakulteten i Christiania ett responsumpå begäran av Bergens bagerlaug. Skråets privilegier hade återkallats och skrået ville veta om det hade rätt till ekonomisk kompensation och mot vem det skulle vända sig. Professorerna Motzfeldt och Schweigaard menade att inget av stadgandena i grundlagen innebar att bagarna hade rätt till kompensation. De klargjorde ändå att grundlagen var ”stærkere”384 än vanlig lag, vilket innebar att omen genom grundlagen skyddad rätt blev kränkt, skulle det finnas rätt till kompensation även om lagen uttryckligen nekade sådan. Att domstolarna skulle pröva en sådan begäran nämndes en passant.385 Frågan om bagarnäringens rättsställning aktualiserades i en dom år 1844, refererad i Rt. 1845 s. 513. Frågan var om hantverkslagen hindrade personer som, utan att vara med i bagarskrået, hade etablerat rätt att med anställda baka bröd för försäljning. Flera bagarmästare i Christiania väckte åtal mot ett antal personer som hade börjat baka i strid mot 24 och 36 §§ hantverkslagen. Høyesterett fällde åtta tilltalade386 och friade sju.387 Av de fällda hade 383 E. Smith 1993 s. 123-124. 384 ”Det juridiske Fakultets Betænkning af 18 Januar 1841 angaaende Ophævelsen af det bergenske Bagerlaugs Privilegier” i Rt. 1895 s. 289-295, citatet från s. 291. Betänkandet publicerades således mer än 50 år efter det att det skrevs. Se för sakens vidare historia ”Det juridiske Fakultets Betænkning angaaende det Bergenske Bagerlaugs Privilegier” i Rt. 1893 s. 273-288 och Høyesteretts avgöranden i Rt. 1895 s. 297 (hantverkslagen åsidosattes inte men dess inskränkningar i medborgares välförvärvade rättigheter kunde föranleda ersättning) ochRt. 1899 s. 674 (de som väckte talanmot staten år 1895 var inte samma personer som lidit skada genomhantverkslagens antagande år 1839 och universalsuccessionvar inte påstådd, även om bestämmelserna på grund av övergångsbestämmelser trätt ikraft först år 1894 (jfr härtill red:s inledning till Johannes Bergh, ”Om Vilkaarene for Statens Tilegnelse af privat Eiendom og Rettigheder” i Rt. 1893 s. 337.)) Se också sammanfattning i Eckhoff 1975:2 s. 190-191. 385 ”Det juridiske Fakultets Betænkning af 18 Januar 1841 … ” i Rt. 1895 s. 289-295. 386 Verdich, Gullichsen, Drukmüller, Amundsen, Carl Petersen, C. A. Berg, Thomassen och Kamm. Namnen återges här för att underlätta ev. läsning av rättsfallet. 387 Sigvardt Petersen, Hauge, P. Berg, Trepka, Eriksen, Hedemark och Bergersen. • Rätten att baka bröd
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=