Ett rättsfall från år 1838, Rt. 1838 s. 81, handlar om en Ole Olsen, som med stöd av en förordning från år 1758 hade ålagts att sköta viss postgång mot ett arvode om 6 daler årligen. Olsen vägrade emellertid att åta sig uppdraget och blev åtalad för det. Sorenskrivaren frikände Olsen och åberopade bland annat 101 och 105 §§ grundlagen, som innehöll förbud mot inskränkningar i näringsfriheten respektive skydd för äganderätten. Stiftsöverrätten fällde Olsen, som överklagade till Høyesterett. Staten anförde där att 101 och 105 §§ grundlagen saknade betydelse i målet, medan Olsens ombud Jonas Anton Hielm utförligt argumenterade i de konstitutionella frågorna.354 Høyesterett fastställde stiftsöverrättens dom. Domaren Peder Carl Lasson, som var redaktör för Retstidende, hörde till rättens minoritet som ville frikänna Ole Olsen, och det var han som publicerade referatet av processen med tyngdpunkten på Hielms argumentation. Hielm tolkade grundlagsbestämmelserna kontextuellt och principiellt och utvidgade på så sätt fri- och rättighetsskyddet.355 Avgörandet rörde äldre lags grundlagsenlighet, och sådana frågor kunde domstolarna redan enligt grundlagen pröva. Vad som är mera intressant är dels Hielms sätt att använda grundlagen, dels att detta pekar framåt mot Lassons votum år 1866, när han var Høyesterettsjustitiarius. Genom en kungörelse av den 14 februari 1837 föreskrevs att avgift på stämplat papper skulle erläggas för tiden från den 1 juli 1836 till den 1 januari 1838.356 En dom den 27 april 1841 behandlar frågan om dokument som utfärdats mellan den 1 juli 1836 och den dag lagen utfärdades omfattades av skatteplikt eller om sådan uteslöts av förbudet mot retroaktiv lag enligt 97 § grundlagen.357 Norsk diskussion kapitel 2. öppenhet för möjligheter 165 354 Rt. 1838 s. 81-89. 355 Rt. 1838 s. 81-89, Langeland 2005 s. 331-335. 356 Kongl. kundgjørelse 14.2.1837 angaande Skatter og Afgivter, som indtil 1ste Juli 1839 skulle erlægges i Love, Anordninger, Kundgjørelser, aabne Breve, Resolutioner m.m. …, 8 bd, 1835-37, utg. Karelius August Arntzen, Christiania 1839, s. 440-441. 357 Høyesteretts dom 27.4.1841 i Rt. 1841 s. 274-315. • Skyldigheten att hantera posten • För sent beslutad stämpelavgift: ”Denne Dom, der vel er den vigtigste, Norges Høiesteret nogensinde har afsagt” Høyesterettspraxis om postväsendet, stämpelavgifter och hantverkslagen
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=