kapitel 2. öppenhet för möjligheter 129 dets auktoritet från den utövande maktens mera fysiskt inriktade maktutövning.157 Dessa påpekanden ledde inte vidare, och på utskottets förslag blev resultatet i 2 §: Bestämmelsen markerade förändringen från enväldig monarki, där kungen var lagstiftande, utövande och dömande makt, till en form av maktfördelning.159 Historien om maktfördelningslärans utveckling började i Danmark enligt Palmer Olsen med förarbetena till grundlagen,160 men som vi har sett fanns diskussionen innan dess. I doktrinen fortsatte frågan att diskuteras: J. E. Larsen skrev om den dömande makten, att den trots bestämmelsen i 2 § grundlagen inte var en statsmakt i precis samma betydelse som de lagstiftande och utövande makterna.161 Under de första årtiondena efter grundlagens antagande hade också Højesteret svårt att hävda likställdhet med de andra båda statsmakterna.162 När det gäller den danska maktdelningsbestämmelsen skall också noteras att det var fråga om en annan maktdelning än i Norge.Där fanns den lagstiftande makten hos Stortinget, och kungen hade bara suspensivt veto. I Danmark krävde lagstiftning att kungen och riksdagen var överens.163 Denna makt att stifta lag kompletterades med en rätt för kungen att ”i særdeles paatrængende Tilfælde”,164 när riksdagen inte var samlad, utfärda tillfälliga lagar, som inte fick strida mot grundlagen och som skulle underställas nästa riksdag. Kungen hade också en rätt att meddela ”Bevillinger og Undtagelser fra de nugieldende Love, som ifølge hidtil gieldende Regler have været i Brug.”165 Möjligen kundeman tro att rätten att utfärda dessa föreskrifter omfattades av domstolarnas kompetens att pröva varje fråga om överhetsmyndighetens gränser.166 Det gjordes dock snart klart i praxis att bestämmelsen 157 Jfr Olsen 2005 s. 180-182. 158 Beretning sp. 3637 och 3905-3906, se också sp. 2739-2742. 159 J. P. Christensen 2003 s. 11. 160 Olsen 2005 s. 175-176. 161 Johannes Ephraim Larsen, Forelæsninger over Den danske Statsret (1849-52) i Samlede Skrifter, 1 avd., bd 3, Kjøbenhavn 1857, s. 163-164. 162 Se Tamm 1997 s. 91 samt Stig Iuul, ”Rigsretten” i Den danske rigsdag 1849-1949, bd 5, København 1953, s. 553-596 ssk. s. 572-574. 163 29 och 55-57 §§ GrL 1849. 164 30 § GrL 1849. 165 32 § GrL 1849. 166 77 § GrL 1849. ”Den lovgivende Magt er hos Kongen og Rigsdagen i Forening. Den udøvende Magt er hos Kongen. Den dømmende Magt er hos Domstolene.”157
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=