1600-talets rättskällor och rättsbildning 97 rätten sammanföll med den period då adeln stärkte sin makt och position i samhället.261 När Karl XI under enväldet på 1680-talet förbjöd bruket av bland annat främmande rätt och prejudikat, innebar detta att domsmakten och lagstiftningsmakten knöts närmare kungen, det vill säga det politiska maktcentrat. Betonandet av den svenska rätten spelade också stor roll för reduktionens genomförande, och den användes som ett vapen i kampen för att bryta ned högadelns maktposition.262 För att genomförandet skulle bli så effektivt (och inkomstbringande) som möjligt, gjordes allt för att upphäva eller ogiltigförklara de privata dispositioner som gjorts beträffande de förlänade egendomarna. Det rörde sig bland annat om morgongåvor, testamenten, äktenskapsförord, gåvor och kontrakt. Gemensamt för dessa institut var att de ofta motiverades med hänvisningar till tysk-romersk rätt. Särskilt framhölls från adelns sida avtalsfrihetens princip ”förord bryter lag” (provisio hominis tollit provisionem legis).263 Samma regler återfanns även i Olaus Petris domarregler.264 Den fria rättsbildningen begränsades med andra ord under det karolinska enväldet. Om det hos hovrätten förelåg tvivel om tillämpningen av en viss lagregel, skulle domstolen referera ärendet till kungen. Kungen begränsade även hovrätternas rätt att arbitrera, det vill säga hovrättsdomarnas rätt att lindra eller skärpa straffet i förhållande till det i lagen fastställda straffet. Detsamma gällde användningen av främmande rätt och bruket att hänvisa till egna prejudikat. Hovrätterna skulle i sin dömande verksamhet strikt hålla sig till den skrivna lagen och kungliga stadgar och förordningar. Det skedde alltså en övergång från rättsbildning i hovrätterna till en ökad respekt för statsmaktens, och framförallt kungens, rättsbildande funktion. Arbetsspråket i domstolarna skulle vidare vara svenska. Bruket av latin ogillades av Karl XI. Latinska ord och fraser fick bara användas om det var absolut nödvändigt.265 1680-talet var en intressant brytningstid då motsättningar uppkom mellan å ena sidan enväldets politiska intressen och å andra sidan domstolarnas vilja att värna omden objektiva rätten samtidigt som de ville respek261 Ylikangas, Heikki 1984 s. 151. 262 Ylikangas, Heikki 1984 s. 157. 263 Ylikangas, Heikki 1984 s. 153f. 264 Domarreglerna punkt 16:4 (Almquist, Jan Eric 1951 s. 27). 265 Se t.ex. KBr till Göta hovrätt den 5 oktober 1683 (Schmedeman s. 857) och KBr till Svea hovrätt den 14 november 1684 (Schmedeman s. 876f).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=