1600-talets rättskällor och rättsbildning 87 den formellt upphävdes då 1734 års lag trädde i kraft.219 ULKBdröjde sig därför kvar under 1600-talet, åtminstone fram till 1686 års kyrkolag, och Svea hovrätt hänvisade till den i flera av sina domar, bland annat när det gällde testamentsdispositionen och vittnesfrågor kring testamenten (se nedan). Det har diskuterats huruvida man med Guds lag avsåg enbart den mosaiska rätten eller hela Bibeln eller om begreppet syftade på allmänna moral- och rättsprinciper som man kunde utläsa ur den kristna läran.220 Det som talar emot att uttrycket enbart skulle syfta på den mosaiska rätten är att termen Guds lag användes både före stadsfästelsen 1608, och bibehölls även efter införandet av 1734 års lag, trots att appendix då upphävdes. En del forskare har varit av åsikten att det istället var Guds lag i allmänhet, det vill säga Bibeln i sin helhet, som avsågs. Det mest troliga är alltså att man med Guds lag i praktiken inte avsåg enbart Moseböckerna utan överhuvudtaget Guds ord som det nedtecknats i Bibeln. För 1500-talets reformatorer var också ”Guds ord” en vanligt förekommande benämning på just bibelordet. Vad Guds lag var tolkades på flera olika sätt. Vissa menade att den utgjordes av Bibelns stadganden tolkade ordagrant, medan andra hade ett friare, naturrättsligt synsätt. På dessa olika sätt försökte juristerna sedan finna lämpliga rättsregler.221 Ofta skedde detta enligt principen ”man tager vad man haver”. I brist på lämpliga rättskällor under stormaktstiden fick domstolarna använda vad de kunde hitta. Därför tog man i sammanhanget passande bibelställen. Bibeln åberopades frekvent vid brottmål, men det förekom även att det skedde i civilrättsliga tvister, bland annat vad gällde frågor om testamente. Enligt Stig Jägerskiöld åberopades oftast Guds lag utan omnämnande av något särskilt bibelställe.222 Detta stämmer emellertid inte beträffande testamentsmålen. I de fall Bibeln åberopades i hovrättens verksamhet, angavs i princip alltid vilket bibelställe som hovrätten refererade till i det specifika fallet. I betänkandet angående testamentsrätten 1685 angav Svea hovrätt ett flertal bibeltexter som stöd för sin argumentering, och liknande hänvisningar återfanns i hovrättens domar och protokoll.223 219 Almquist, Jan Eric 1942 s. 21; Posse, Johan August 1850 s. 22f. 220 Josefson, Ruben 1950 s. 3ff; Sunnqvist, Martin 2008 s. 99f. 221 Kjöllerström, Sven 1957 s. 11f. 222 Jägerskiöld, Stig 1963d s. 60. 223 Se t.ex. RA:s ämnessamling, Juridica V, Allehanda juridica, vol. 19 1685 hovrätternas betänkande angående testamentsrätten, 1. Svea hovrätt den 21 december 1685 s. 11.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=