”then helsosamma justitia”:1600-talets judiciella revolution 129 talet gjordes flera försök att inrätta en högsta domstol efter kontinentaleuropeisk förebild, inte minst den tyska rikskammarrätten. Som exempel kan nämnas Gustav Vasas höga regemente och Erik XIV:s höga nämnd, men inget av dessa försök blev särskilt långlivat. I början av 1600-talet hade bruket av räfst- och rättarting så gott som upphört. Den kungliga domsmakten utövades istället av kungen personligen, vilket var ett opraktiskt tillvägagångssätt.382 Vid riksdagen i Örebro 1614 lade Gustav II Adolf fram ett förslag till nya rättegångsartiklar. Förutom bestämmelser för underrätterna innehöll förslaget föreskrifter vad gällde utövandet av den kungliga domsrätten. Kungen ville upprätta en permanent hovrätt i Stockholm vars uppgift skulle vara att döma i kungens ställe när denne var förhindrad att själv avkunna domarna. Hovrätten skulle fungera som en appellationsdomstol och högsta domstol, och dess domar skulle inte kunna överklagas. Dessutom skulle hovrätten tjäna som forum privilegiatum för adeln och vara första instans i mål mot adelsmän. Förslaget möttes dock av kritik, bland annat från änkedrottningen, som ville behålla det gamla systemet med räfst- och rättarting. Dessa var i hennes tycke mer ändamålsenliga. Även prästerskapet intog en kritisk ståndpunkt. De hävdade att kungens förslag stred mot svensk lag, och att det skulle leda till stridigheter mellan ständerna. Prästerskapet och de två övriga ofrälse stånden ogillade dessutom det faktum att hovrätten skulle vara forum privilegiatumför adeln. Kungen bemötte emellertid kritiken och lovade bland annat att hovrätten enbart skulle vara första instans i ett begränsat antal mål. Till slut gick alla fyra stånden med på förslaget, som i februari 1614 utfärdades som rättegångsordinantian. Genom rättegångsordinantian inrättades alltså en fast kunglig hovrätt i Stockholm och instansordningen blev mer klar och enhetlig.383 Kritiken mot de rådande förhållandena inom rättsväsendet kom både från de rättssökande parterna och från kungen själv. Allmänheten ville ha 382 Petrén, Sture 1964 s. 13. Parallellt med kungen handlades den kungliga domsmakten av riksrådet, som hanterade de rättsliga ärendena vid oregelbundet sammankallade möten (Petrén, Sture 1964 s. 13). 383 1614 års rättegångsordinantian är tryckt i Schmedeman s. 133ff. Adelns forum privilegiatumomfattade initialt endast tvister angående arvskifte och jordagods, men antalet tvister som privilegierna omfattade utökades genom 1617 års adelsprivilegier (1614 års rättegångsordinantia p. 14 (Schmedeman s. 138) samt 1617 års adelsprivilegier § 16 (Schmedeman s. 167)).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=