LXXXIV mellan 1349 och 13 52, under vilken tid MEL måste ha utgivits och då den först började tillämpas. Nu framträdde han åter i samma ställning.*^'' Icke ens det nya krig, sompå hösten 13 5 8 började mellan de båda konungarna, behövde betyda att arbetet på lagen avbrutits; Stockholmlåg nämligen icke inomdet område, där striden fördes.'"''’ Till vad nu angivits torde emellertid en anmärkning böra fogas. Det är tänkbart att Magnus Eriksson utgivit lagen före eller under Erik Magnussons uppror eller kanske under de första månaderna av den tid då riket var delat mellan honom och hans son. Men det är icke sannolikt att han kunnat göra det efter den 22 november 13 57, då Erik Magnusson fick makten över den stad, för vilken stadslagsförslaget närmast var utarbetat. Som redan är angivet är det troligt att stadslagens införande i det svenska rättslivet började i Stockholm, och för att kunna införa lagen i Stockholmefter nyssnämnda datum bör Magnus Eriksson ha haft sin son vid sin sida. Efter den 22 november 13 57 torde Magnus Eriksson icke ens ha haft möjlighet att utan samtycke av konung Erik låta granska de manuskript, som kommissionen utarbetat. Upplysningen i konung Albrekts brev den 7 februari 1365, att Magnus Eriksson —alltså icke Magnus Eriksson och Erik Magnusson —utgivit lagen, torde därför inneKällbelägg för att Nils Turesson hade varit drots 1349 till 13 32 och för att han kort efter den 22 november 13 57 på nytt framträder såsom sådan hos Sjöstedt a.a. s. 233 f resp. 33 not 7 samt i SD 6 s. 347. Nils Turesson var successive Ölands, Tiohärads och Finlands lagman; se Jan Eric Almquist, Lagsagor och domsagor i Sverige 1 ( 1954) s. 362 (Ölands lagsaga) resp. 326 (Tiohärads lagsaga) samt t.ex. SD 8 s. 160 f (Finlands lagsaga). Fians ledande ställning bland Eriks anhängare framgår mycket tydligt av brevet den 22 november 13 57. Karl Ulvsson, som 13 56 omtalas som Erik Magnussons rädsherre (källbelägg hos Sjöstedt a.a. s. 20) och 1 3 59 blev Upplands lagman (Jan Eric Almquist a.a. s. 15; jfr dock Sjöstedt a.a. s. 195 not 171), hade enligt ett vittnesmål av biskop Knut Bosson (Natt och Dag) under Nils Hermanssons kanonisationsprocess flera år i Paris bedrivit studier över lagarna {pluribus annis lacahat legibus in studio parisicnsi; källbelägg hos Engström a.a. s. 226 not 127). Den nya inledning till Erikskrönikan, som författades pä 1400-talet, säger om honom (s. 165 i Svenska medeltidens rimkrönikor 1 utgiven 1865 av G. E. Klemming, Svenska fornskriftssällskapets samlingar 17): Han war then betzsta boklerdh man som man tha aff swenskom fan i siw bokliga konster och alla lagha oc lagman i uplandh i sina dagha. Se beträffande detta krig Sjöstedt a.a. s. 3 6 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=