Ärvdabalkcti XV. Om horbarn och andra sådana barn, huru de skola taga arv och huru de skola ärvas. Avlar någon barn i hordom, i skyldskapsbrott, i andligt skyldskapsbrott, eller i syskonskapsbrott,^’’ de barnen äro skilda från alla arv. Ökas penningar för dem, då skall givas en lott för hans själ, och en lott tage biskopen, och en annan konungen, och en staden, efter hans död. Om prästers barn vare samma lag. § 1. Om någon av dessa nämnda gifter sig och avlar barn, skall det arvet gå som alla andra arv.^“ 61 XVI. Nu klandras det som har kommit i skifte. Nu kan klander väckas mot något, som har gått i arv, Väckes klander mot en, då klandras det för alla, vare sig de skola giva ut det eller hava det kvar. Och arvingarna skola värja det enligt stadens rätt eller lämna ut det."*' skall gäldas. Dör en man och är gäld efter honom, då skall gälden gäldas av båda deras oskiftade egendom,^^ och sedan lämnas ut morgongåva, testamente och det som därtill hör, av oskiftad egendom,^’’ Sedan skifte arvingarna det som är kvar, efter som tillbörligt är. Är ej egendomen mera än gälden, då skall gälden gäldas, och testamente och morgongåva skall ock gå därtill, och intet skall lämnas ut därav till dem, som det var givet.'"’” Räcker ej egendomen till, då är det svårt att taga penningar, där inga finnas, och arvingarna äro fria från ansvar.'’^ Och ingen skall hava rätt att skifta något arv, förrän gälder äro guldna, som han hade att gälda. Räcker ej egendomen till att fullt gälda, då falle bort av alla gälder, lika mycket av mark som av mark.’’’ § 1. Har en pant stått för länge efter en mans död,'’^ då skall den, till vilken panten är satt, hava rätt att äga den eller att sälja den enligt lag.’^ Och intet skall lämnas ut eller dragas av på den, såvida den ej är mera värd efter gode mäns värdering; då skall det som den är mera värd överlämnas till hans arvingar, eller till dem, som han står i skuld till. Har denna pant icke stått för länge. XVII. Huru gäld efter död man
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=