Magnus Erikssons stadslag VIII. Sedan bonden och husfrun äro gifta, vem som sedan skall vara hennes målsman. Sedan bonden och husfrun äro gifta och hava legat en natt samman i säng, då är han hennes målsman och äger att söka och svara för henne, och ej förr.^® 42 IX. Om morgongåvor och annan gåva, huru de skola givas och uttagas, och vilken fördel mannen skall hava av oskiftad egendom efter sin hustrus död, och vad hustrun skall hava efter mannens död jämte morgongåva. Om någon giver sin brud morgongåva, skall den vara tjugofyra marker svenska penningar, och ej mera; mindre må den vara, om brudgummen vill eller säger sig icke förmå giva så stor morgongåva.^’ Av varje par bordsgäster skall givas två örar penningar vill någon giva mera, det får han ej, vid vite av tre marker till tvåskifte: åt konungen och staden. § 1. Ingen brudgum eller brud får giva någon slags gåva till någon, då deras bröllop hålls, och ej heller före eller efter, vid böter av tre marker och gåvan därjämte till tvåskifte åt konungen och staden, om han blir lagligen förvunnen därtill. § 2. Dessa morgongåvor och andra gåvor skola utlämnas pä första bröllopsdagen;'^” och morgongåva, så stor som nu är sagt, må givas i reda penningar, jord, gårdar eller i vad som man vill. § 3. Dör brudgummen och bruden lever efter honom barnlös, då tage hon sin morgongåva, såsom sagt är, och därtill sina kyrkkläder, de bästa, såsom kappa, huvudkläde, kjortel och vad som hör till kyrkdräkten.'”’* Smide undantages,’’" såsom bälte och annat dylikt, utom de spänger, som höra till hennes kyrkkläder.’’^ Och sin säng, den bästa, tage hustrun av det som ännu är oskiftat med hennes skifteskamrater.’’^ § 4. Dör hustrun barnlös före mannen, då tage hennes arvingar hälften av allt lika som han,’’ och ingen morgongåva eller något av de andra ting, som förut hava blivit sagda, och dock tage mannen av det oskiftade sin säng, den bästa, sin klädedräkt, den bästa, sadel, sina vapen och sin kista.’’” § 5. Få de barn tillsammans och hustrun lever efter mannen, då tage hon ingen morgongåva, utan den vare död.^" Dock tage hon sin säng, den bästa, sin kyrkdräkt, den bästa, men icke smiden, såsom förut
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=