RB 7

Kon ungsba\hen till gästen. Om gästen beder honom göra det och han blir förvunnen därtill med två vittnen, då har han förverkat egendomen och skall böta fyrtio marker. Och dock skall den man, som hade egendomen om hand och dolde den, böta fyrtio marker, så som förut är sagt. § 2. Nu händer, att det talas därom, att skatt skall åläggas staden,"” och den är ännu icke ålagd, och gäster eller byamäns svenner vilja fara eller segla någonvart; då skola de göra räkenskap för sin egendom inför sin husbonde; och då det sändes bud till husbonden om hans skatt, då skall han utgöra skatt för sin gäst eller sin sven, och så avlägga sin ed därefter, att han har gjort rätt både för sig och för gästen eller svennen,^'"” och så att varderas skatt skall vara för sig. Om icke sålunda sker, och gästen eller svennen far bort, böte gästen eller svennen fyrtio marker, och husbonden fyrtio marker, för att han lät honom fara bort.^‘‘ Eller ock värje han sig med ed av sex män därom, att han ej visste av, att han for bort.'"" § 3. Omen byaman vill segla eller fara någonvart, skall han göra räkenskap för sin hustru, om han har en sådan, eller för någon annan, och sedan tillsäga borgmästarna, vem han har gjort räkenskap för; och sedan må han fara, vart han vill. Gör han ej sä, utan far bort, böte han fyrtio marker. § 4. Nu händer, att skatt tages upp i staden,'""^ och byamän eller byamäns svenner äro utom landet; då skall hans hustru, eller den som förestår hans egendom, lämna borgmästarna och rådmännen penningar på räkning, om de ej till alla delar känna till hans egendom, och han skall själv avlägga sin ed, då han kommer hem. Och sammalunda skall husbonden göra för sin sven, vid risk av böter, såsom förut är sagt."^ § 5. Nu kan så hända, att en byaman eller en byamans sven är så länge utom landet, att en skatt eller ännu en har utgått, eller ännu längre; har han då ingen i staden, som utgör skatt för honom, då lämne hans borgensman penningar för honom på räkning, om han kan, eller böte fyrtio marker, så väl för en skatt som för ännu en. Om han icke är i stånd därtill, då gälde han själv, då han kommer hem, så väl för en skatt som för en annan, vid risk av böter, såsom förut är sagt.'"’’ § 6. Om vid den tid, då skatt utgår, byamän eller byamäns svenner säga, att deras egendom är utom landet och att de icke veta, huru mycket den är värd, då skola de gälda så mycket i skatt därför,'"” som egendomen var värd, då den fördes bort. Nu kan den vara i skeppsbrott; då må han draga av så mycket, som han ville taga penningar 13

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=