f y ra ky r k l i ga lag te xte r 96 vika rättsprocess genom att kyrkan(s ombudsman) gottgjordes med ett nedprutat belopp. Om åtal därefter väcktes vid häradsting eller landsting hade den ekonomiskt sinnade kyrkan däremot anledning att revidera sin syn på saken och kräva ytterligare betalning och botgöring. Den ovan redovisade problemkatalogen i 8 punkter ger sammantaget intrycket av en maktmedveten Skarakyrka, som inte har tvekat att utmana de världsliga lagstiftarna i Västergötland. Men den bilden kan nyanseras i en mildare riktning, som ger större plats för samverkan. Vad således gäller punkt [7], Latinbalkens många sakliga ändringar i Kyrkobalkens lagtexter, är det sålunda ofta nog mindre fråga om kyrkligt självsvåld än om kyrklig självständighet. Samma typ av självständighet nämligen, som i senare tider har kännetecknat statliga ämbetsverk, där man ägnar sig åt administrativ lagstiftning inom(den världsliga) lagens ramar. Se här ett tydligt exempel, där denYngre lagens generella bud har fått internkyrkliga tillämpningsföreskrifter i Latinbalken. Även vad gäller punkt [5], där Latinbalken med3markers böter till biskopen belägger sju lekmannabrott, som är okända iYngre lagens Kyrkobalk, kan det vara fråga om självständighet mer än om självsvåld. Mycket talar nämligen för att Skarakyrkan här har utnyttjat den carte blanche, som man hade fått av landstinget i Kyrkobalkens omfångsrika och nyskapade 82 För ett mer omfattande och intrikat exempel, Latinbalkens hantering av frågorna om huvudtionde, hänvisas till utredningen i kapitel VII. Självsvåld eller självständighet? § 24 (Om något gives till kyrka eller präst; ny flock) ‘Allt det som gives till kyrkan skall kyrkan ha, och prästen det som gives åt honom, vare sig det är jord eller lösa penningar.’ yng re Kk § 57 ‘Om någon har givit kyrkan en enda åker eller en enda äng för begravning eller på något annat sätt, skall prästen ha den till sitt bruk, till dess att kyrkan behöver sälja den för sitt underhåll (reparacione) och inte längre. Om en gård eller en halv ges till prästen må han hava den; om den ges till kyrkan må hon hava den; om den ges till båda, dele de avkastningen (pensionem) lika. Om den skall utarrenderas (locari) har prästen företrädesrätt (est proximior), om han vill betala lika mycket som någon annan, annars utarrenderas åt högstbjudande (qui plus offert).’82 lat i nbal ke n
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=