RB 69

tande s.k.Additament. Därtill ska läggas tre analoga fall (Latb §§ 5, 18 samt Latb § 34 - även i lyd 76), där motsvarigheter återfinns både i Kyrkobalken och i minst en annan balk (Urbotamål, Dråparebalken, Förnämesbalken.Additamenten). Här reser sig många svårbesvarade frågor. En viss tröst kan dock sökas i att punkt [] ovan rörande bestämmelsernas skilda ordningsföljd i Kyrkobalken och Latinbalken inte hade behövt bereda Holmbäck ochWessén några bekymmer, eftersom Jaakko Gummerus även här hade haft en nyhet att komma med år 1902. Den gällde systematiken i Latinbalken som, framhöll Gummerus, tydligt framgår av rubriksättningen i de två handskrifterna B48 och C200. Där fördelas Latinbalken i fyra rubricerade avdelningar: Klart och tydligt, såsom anstod skolade författare. Detta till skillnad från den relativa oordningen i Yngre Västgötalagens kyrkobalk, som betingades av traditionens helgd och den (relativt) demokratiska beslutsprocessens krav.78 Det måste anses missvisande att karakterisera Latinbalken som en “huvudsaklig” översättning eller som en “redaktion” avYngre lagens Kyrkobalk, till innehållet “väsentligen identisk” (Gummerus) med denna. Latinbalken bör i stället betraktas somSkarakyrkans egen juridiska kanon, ett lagtekniskt överlägset aktstycke, som både lade till och drog ifrån i den världsliga lagstiftningen för att få stiftets kyrkorättsliga rättesnöre att se ut som det borde göra. I och för sig är detta inte förvånande, med tanke på de juridiska (och ekonomiska) privilegier som kungamakten hade förunnat Skarabiskopen ända sedan Johan Sverkerssons dagar och som senast hade bekräftats och kap i te l i i 93 78 En nackdel med Latinbalkens systematik var dock att lekmännens årliga avgifter till domprosten i Skara och kyrkan i Falköping (prostgåva och falköpingsskäppa,Yngre Kk § 39) föll mellan balkens två första stolar. Dessa speciella avgifter fick nöja sig med att bli indirekt lagfästa i “Biskopens rätt” genom där införda sanktioner vid utebliven betalning. För prostgåvan jfr s s 12: 28 och lyd 90 med Latb § 30. För falköpingsskäppan se not 74 ovan om hs C200. Sammanfattning så långt §§ 1 -47 §§ 48 -88 §§ 89 -98 §§ 99 -111 Biskopens rätt − “jura episcopalia”. Sockenprästernas rätt − “jura sacerdotum parochialium”. Om prästers arv − “de hereditate sacerdotum”. Om huvudtionde − “de decima capitali”.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=