f y ra ky r k l i ga lag te xte r 90 senheter, kan man försvara utgivarnas tilltag i två fall, § 38 och § 87, där skrivaren eller hans förlaga sannolikt har förbisett förekomsten avYngre Västgötalagens Kyrkobalk §§ 56 (bonde bryter fasta) resp. Dråparebalk § 7 (förbud för präst att ge eller ta ättehjälp). Först efter utgivandet avVästgötalagarna 1827 blev C J Schlyter medveten om existensen av ytterligare en sen version i UUB, som återfinns i hs B . Också denna text är försedd med rubriken “Statuta generalia dicta kirkiobalker” (Allmänna stadgar som kallas kyrkobalk) och är nedpräntad i mitten (Gummerus) eller slutet (Schlyter) av 1400-talet.72 Carl Johan Schlyter redovisade denna nyhet år 1862 i sitt företal till Magnus Erikssons landslag (MEL), SGL 10, s. L, där han även redogjorde för de mestadels obetydliga skillnaderna gentemot hs O. Inte fullt så obetydliga menade Jaakko Gummerus, som troligen har en poäng i iakttagelsen att man i B48 har lagt till en av Schlyter missad paragraf 112 (med ej angivet innehåll). Återstår att notera förekomsten av ytterligare en version av Latinbalken, den femte, som drogs fram ur arkivens djup och kursoriskt kommenterades av Gummerus 1902. Den kan studeras iUUBi en codex med beteckningen C som är nedskriven “i 14:e århundradet”. Alltså en relativt tidig version från1300-talet, dock knappast den “första utarbetning”, som Gummerus hypotetiskt ville ha det till (s 17).73 Här finns alltså mer att göra,men min paleografiska kompetens är obetydlig och huvudföremålet för Den BestickandeTeorins undersökning är dock i första hand den Latinbalk som avslutar Vidhemsprästens/ Tyrgils Kristinessons seriösa arbete i B59.74 Och med detta för ögonen tillåter jag mig att i fortsättningen avstå från att belasta notapparaten med kommentarer till den “comedy of errors”, 72 Att B48 liksom hs O liksatte Statuta generalia med kyrkobalken var inte någon tillfällighet, vilket kommer att framgå i kapitel 5. Det var kanske detta villospår, som förde den rättshistoriska forskningen på långvariga avvägar. 73 Gummerus byggde sitt resonemang på upptäckten att såväl B48 som C200har påverkats av de odaterade Synodalstatuterna från Skara stift (s s 12). Denna (kompletterande) förlaga hade satt spår i de båda handskrifternas versioner av Latinbalken i form av (delvis rättade) upprepningar av gammal text i § 72. Nu saknas emellertid §72i B59s version, varför Gummerus här fick godtyckligt förutsätta ett ”överhoppande av de stadganden, som redan tidigare förekommit.” (Gummerus har dessutom förbisett att C200 saknar motsvarigheter till s s 12: 25, 28, 31 och 32). 74 Dock har jag i en kopia av C200 lyckats tyda det tillägg i § 30, som Gummerus noterar utan angivande av innehållet. Här dokumenteras intressant nog avgiften “falköpingsskäppa”, som annars − formellt sett riktigt − saknas i det latinspråkliga källmaterialet inklusive B59, som endast nämner avgiften “prostgåva”; jfr nedan not 78.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=