f y ra ky r k l i ga lag te xte r 88 utnyttja som ryggstöd och bollplank inför och under förhandlingarna om en ny västgötalag. Det är en näraliggande uppgift för Den Bestickande Teorin att penetrera de inte mindre än22 kyrkliga lagtexter hos den sene Laurentius, som inte nådde fram till sitt mål, denYngreVästgötalagens Kyrkobalk. Så skall också ske. Men företaget måste uppskjutas på grund av att de 22 paragraferna faktiskt nådde ett annat,mera oväntat mål. De återkom nämligensamtliga (eventuellt i bearbetad form) i VgL IV21, den textmassa på latin, som avslutar det seriösa lagarbetet i hs B59 och som av Collin och Schlyter utgavs i SGL I under denna beteckning. Vare sig då eller senare har den traditionella forskningen sett, velat se eller tagit itu med nyss anförda faktum.Vanligen har i stället VgL IV21bedömts som ett mindre intressant aktstycke, som en “huvudsaklig översättning” av Yngre Västgötalagens Kyrkobalk (Schlyter) eller som “den latinska redaktionen” av samma Kyrkobalk (Holmbäck &Wessén) . Detta är klart missvisande, och inte hjälpte det, att den som vanligt observante Carl Strandberg 1967 i en fotnot avfärdade den sistnämnda beteckningen som “völlig verfehlt.”69 Den BestickandeTeorin ansluter sig som så ofta till Strandberg och ersätter benämningen på VgL IV:21 med “Latinbalken”, Skarastiftets egen kyrkorättsliga kanon. “Latinbalken” är Den BestickandeTeorins benämning på det sista juridiska inslaget i hs B59(KB). Det består av8blad (67-74) med ett stort antal lagtexter, som enligt traditionell uppfattning har nedskrivits av den s.k.Vidhemsprästen (hand D). Det kyrkliga upphovet framgår redan av att språket är latin; ingen torde heller betvivla att innehållet har utformats i Skara domkapitel. 69 C Strandberg 1967: 21 (not 28). Strandbergs ord förklingade ohörda även på hemmaplan i Uppsala; jfr G Smedberg: Nordens första kyrkor, 1973: 189 (not 4) och G Inger, KÅ 1999:15. Från senare tid må nämnas P Åström: Senmedeltida svenska lagböcker, 2003, därVgL IV:21omtalas som“latinversionen avVästgötalagens kyrkobalk” (83) och som en ”latinsk översättning” av kyrkobalken (107 f.). För den äldre historiografin (inkl. avvikaren G Åqvist), se kapitel VIII. 5. Och nu till Latinbalken IV. Lat i nbal ke n
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=