RB 69

f y ra ky r k l i ga lag te xte r 84 Återstår att granska de odaterade Synodalstatuternas avslutande 10 paragrafer (s s 12:23-32), alla av klart världslig karaktär, som Gummerus framhöll.Vad gäller fyra av dem, §§ 23-26, sparar jag dock läsaren för den snåriga kronologiska analysen och nöjer mig med att redovisa den summariskt i en not. Resultatet blir hursomhelst hypotetiskt, vilket emellertid inte spelar någon roll här, eftersom alla fyra i vilket fall som helst måste ha tillkommit före §§ 27-32 och därmed senast i Fas 2.64 Till Fas 2 kan man nämligen entydigt föra de avslutande paragraferna s s 12: 27-32. Som redan nämnts upptäckte Jaakko Gummerus, att dessa sex paragrafer (jämte § 25 om våldsgärning mot präst som bär nattvarden till sjuka) visserligen saknade motsvarigheter iYngre lagens Kyrkobalk men att alla sju hade blivit översatta till fornsvenska i andra hälften av Laurentius bok. lagen (Kk § 17), och nästa nyhet, hospitalstionde, hade påbjudits i BBS 1281. Bådadera återkom iYngre Kk § 36. Dock, den som ägde och brukade gård i annan socken behövde enligt Äldre Kk §20där erlägga tionde endast till prästen och sockenkyrkan (säkerligen enligt äldre tradition, som - av misstag? − fick kvarstå, när man införde biskopstionde i samma lag). Äldre lagens föreskrift återkom icke desto mindre oförändrad i Yngre Kk § 44. Tolkningen av detta blir att kyrkan vid lagförhandlingarna i Fas 0hade krävt, att även biskopen och hospitalet skulle få sin tiondeandel även i bortasocknen (så i s s 12:19: “totas decimas”, allt tionde).Men förgäves. Icke desto mindre återkom kyrkan med statutets föreskrift om tota decima i sin egen juridiska kanon, Latinbalken (§64). − Detta enligt lagtexterna; om praxis vet man ingenting. 64 Säkert är att endast den första av de fyra paragraferna, s s 12:23 (om brottsliga präster) har sin motsvarighet hos den tidige Laurentius (Fas 1, kategori A, lyd 1-65) och följaktligen har förhandlats redan i Fas 1. För de följande paragraferna s s 12: 24-26 och därefter statutet ut återfinns de eventuella motsvarigheterna däremot hos den sene Laurentius (Fas 2, kategori B,lyd 67-151). Eftersoms s 12:24(delvis) tar upp samma fråga som redan avgjorts i närmast föregående s s 12:23 vill DBTgärna hit förlägga samma förhandlingscesur som i Laurentius bok kan konstateras mellan Fas 1 (lyd 1-65) och Fas 2 (lyd 67-151). Att s s 12: 24-26 saknar motsvarigheter hos den tidige Laurentius kan förklaras med att samtliga tre paragrafer har överlämnats direkt till lagkommissionen/landstinget i samband med eller efter avslutningen av förhandlingarna i Fas 1. Bland dessa tre paragrafer har endast s s 12: 26 (om brottsliga prästhjon) därvid vunnit acceptans av lekmännen. Kyrkan har dock inte givit upp i övriga två fall utan återkom senare med förnyade önskemål, som avspeglas i två notater hos den sene Laurentius (lyd 105om fördelning av brottsliga prästers böter och lyd 133om våldsgärning mot nattvardsbärande präst). 4. Statuternas 7 översatta paragrafer (och 15 därtill)

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=