f y ra ky r k l i ga lag te xte r 80 andra hä l f te n (§§ 17-32) hade en helt annan och mer kontroversiell karaktär. Den innehöll nämligen uteslutande bestämmelser, som stod i otvetydigt samband med den världsliga lagstiftningen,“stadganden om avgifter till prästerskapet och annat dylikt, vilket även måste komma till allmogens kännedom”, sammanfattar Gummerus (s. 15). Gummerus koncentrerade sitt intresse till de odaterade Statuternas andra,“världsliga” hälft, där han också hade en sensationell nyhet att komma med. Sju av paragraferna hade nämligen klara motsvarigheter i den sene Laurentius bok (kategori B). Här hade Gummerus tydligen återfunnit sju av Lydekinus många gåtfulla,“obekanta källor”!59 Också för Den BestickandeTeorin är studiet av de odaterade Statuternas andra hälft av central betydelse.Men dessförinnan måste DBTgranska Gummerus gränsdragning närmare. I första hälften urskilde Gummerus tre stadganden med världslig relevans, dock utan att ange vilka. Han torde ha avsett paragraferna 12, 15 och 16. Mycket riktigt angår de främst prästerskapet vad gäller §§ 12 och 16, vilka strängeligen förbjuder prästen att ta ut betalning i förskott för vigsel resp. begravning. Denna reform var helt i enlighet med kanonisk rätt men måhända inte så populär bland de mindre bemedlade sockenprästerna.60 Återstående § 15 angick däremot i högsta grad den världsliga lagstiftningen, eftersom paragrafen − som vi redan sett −gjorde slut på den generösa maktdelningen mellan kyrka och lekmän vad gällde sockenkyrkans penningförvaltningi Brynolfs Synodalstatut från1280(s s 11 : 8). Nu tog biskopen fullständig kontroll över densamma, och eventuell opposition tystades med hot om exkommunikation (=mindre bannet). Jag lovade i föregående avsnitt att återkomma här för att belägga den springande kronologiska punkten: att s s 12:15 är äldre än notatet i Laurentius bok, Lyd31, där den gamla självstyrelsevänliga ordningen från1280 (s s 11:8) återställdes under förhandlingarna omYngreVästgötalagen.Detta är lätt gjort utifrån postulatet att stadgandena i de odaterade Synodalstatuterna föreligger i kronologisk ordning, och att s s : således har tillkommit före s s 12: 20 -21. Båda dessa sistnämnda paragrafer har emellertid stort intresse även i sig själva, Dels belyser de en allmän utveckling i de centrala och tvistiga tion59 Gummerus 1902: 15f. Jag minimerar här och i fortsättningen polemiken mot den kreative Gummerus, som arbetade inom de traditionella paradigmen rörande “Lydekini excerpter” och “den latinska redaktionen” avYngre lagens kyrkobalk. 60 Jfr den grundliga utredningen i B Nilsson: De sepulturis, 1989: 179 -197.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=