f y ra ky r k l i ga lag te xte r 78 Dessa föreskrifter skulle återklinga iYngreVästgötalagens Kyrkobalk och dessförinnan i Laurentius bok. Detta har Smedberg noterat men däremot − liksom forskningen i övrigt − förbisett, att biskop Brynolf under mellantiden företog en djärv framstöt i den kanoniska rättens hierarkiska anda, som gav biskopen fullständig kontroll över sockenkyrkornas ekonomiska förvaltning. Detta skedde i , odaterade “Synodalstatuter, antagligen från Brynolf I:s tid (1278 - 1317)”. Dess femtonde paragraf har följande lydelse. I t.ex.Norge och Danmark skulle den katolska kyrkan segra i sin kanoniska kamp mot socknens ekonomiska självstyrelse,men i Skara stift tvingades biskop Brynolf snart nog att ge upp och återgå till den gamla ordningen.Och inte nog med det; den gamla ordningen försågs i två omgångar med nya, lekmannavänliga tillägg och preciseringar, så som framgår först av Laurentius bok (lyd 31, Fas 1) och därefter avYngre lagens Kyrkobalk §§ 65 och 67. Denna högintressanta utveckling i fråga om förvaltningen av sockenkyrkornas lösa och fasta egendom ska här lämnas åsido med en längre fotnot till den framtida forskningens fromma. Jag övergår i stället till att säkerställa utgångspunkten för ovanstående analys genom att demonstrera, att de odaterade Synodalstatuternas § 15 måste ha tillkommit tidigare än Laurentius bok och (därmed) Kyrkobalken.58 rättens hållning i allmänhet, se G Inger 1961: 110. 58 Att s s 12: 15 har tillkommit senare än s s 11:8 (juli 1280) förefaller givet, även om de teoretiskt sett kan ha utfärdats (1248 -1278) av en okänd men kraftfull biskop före Brynolfs tid. − Äldre Västgötalagen saknar alla föreskrifter om förvaltningen av sockenkyrkans rörliga och fasta kapital. Om förvaltningen av kyrkans fasta egendomsäger inte 1280 års synodalstatuter någonting. Enligt Laurentius bok (lyd 31b) krävs för försäljning eller byte av kyrkojord, att biskop och sockenpräst ger sitt samtycke, men om frågan gäller jord given till kyrkans underhåll (bygning) fordras inte detta:“tha moghu socnæmen sællie”. Denna till- “Redditus et possessiones ecclesie scribantur in missalibus, et prohibetur penitus sacerdotibus et parochianis, ne de hiis, que sunt ecclesie aut presbiteri, alienant ab ecclesia vel mutuent sibi, nisi per consilium episcopi, quia contrarium facientes excommunicati sunt ipso facto.” ‘Kyrkans intäkter och ägodelar skall skrivas upp i mässböckerna, och det är strängt förbjudet för präster och sockenbor att avyttra eller låna ut åt sig själva något av detta, som tillhör kyrkan eller prästen, om det icke sker med biskopens samtycke; de som handlar däremot vare i bann automatiskt (ipso facto).’ s s 12 : 15
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=