RB 69

laure nt i u s bok och yng re vä stgötalag e n 56 den nya lagens kyrkobalk. I lyd 15 har man dock − vis av erfarenheter sedan1281 kanDBTtänka − föreslagit/accepterat en kraftig sänkning av böterna för dubbelt hor från 9 till 3 marker. Lagkommissionen/landstinget antog detta förslag, vilket återkommer som lagtext i Yngre Kk § 52. Men kyrkan gav sig inte efter denna blott relativa framgång utan återkom längre fram i förhandlingarna via den sene Laurentius (kategori B) med krav på kraftigt skärpta böter. Enligt Den BestickandeTeorin är saken klar nog. Här har kyrkan sökt få den världsliga makten med på sina sena offensiva noter genom att vädja till konungens och landstingets skattebetalarintresse (böter till häradet). Dessutom tillerkändes målsäganden en rik materiell kompensation, vilket även detta borde bidra till en effektivare tillämpning.31 Landstinget avböjde inviten. Om detta − som troligt är − berodde på motstånd från konservativa lekmän, kunde kyrkan dock trösta sig med att den på annan väg hade fått in en ny fot i den världsliga lagstiftningen. Kyrkan fick nämligen iYngre lagen rätt att själv gripa in i de mest eklatanta fallen av hor. Därom förtäljer det tredje tidiga notatet i Laurentius bok. För Den Bestickande Teorins är anteckningen viktig, eftersom Laurentius här har fallit ur lagstilengenom att inte ange något bötesbelopp. Det skulle en excerpist inte ha missat, i varje fall inte om han hade skrivit av facit i 31 Ett politiskt-taktiskt parallellfall erbjuder kyrkans sena försök att bötesbelägga våldsgärning mot nattvardsbärande präst, som närmare granskas nedan s. 119f. ‘För dubbelt hor 3 marker, för enkelt 12 örar...till biskopen...’ (kurs här) lyd 15 ‘För enkelt hor skall konungen hava  örar och biskopen 12 örar. För dubbelt hor skall biskopen hava 3 marker av konungens rätt ochkonungen  och häradet 9 marker och målsäganden  marker.’ lyd 121 ‘Envar som gör uppenbart hor, tar hem sin horkvinna, lägger henne i sin säng eller blir tagen inne med henne, där må biskopens åklagare (socnari) lagsöka; han värje sig med fjärdingsnämnd.’ lyd 2 6 ‘Den som gör uppenbart hor, tager horkvinnan hem till sig och lägger henne yng re Kk § 58

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=