laure nt i u s bok och yng re vä stgötalag e n 52 I Yngre Kk är sakinnehållet detsamma men är här fördelat i två flockar, §§70 -71. Det andra stycket [b] har fått bli en egen flock, §71,medan första och tredje stycket [a,c] utgör första respektive andra stycket i § 70. Den annorlunda ordningsföljden i Laurentius bok är lätt förklarad som en följd av förhandlingssituationen. Däremot passar företeelsen inte in på en excerpist, om man inte förutsätter att han är väldigt tankspridd.26 Innan jag går vidare i texten med ett andra steg, som koncentrerar sig på Kyrkobalken, kan det vara dags att något begrunda den yttre apparitionen av “lyde k i n i e xc e rp te r”, som även den borde visa spår av att Laurentius har haft ett förhandlingsbord och inte en laghandskrift framför sig. Så är också fallet. Den fine finländske forskaren Jaakko Gummerus noterade1902att “Lydekins anteckningar” inte kunde uppfattas som en kyrkolagsredaktion. De är “påtagligen av alldeles privat natur, omfatta en del stadganden, som falla utom kyrkolagstiftningen och tyckas hava ägt ringa spridning att döma därav, att endast en handskrift bevarats.”27 Den BestickandeTeorin instämmer givetvis med Gummerus och ännu hellre med språkvetaren Ernst Lidblom, som1901 lade fram en liten avhandling om“Lydekinushandskriften i Kongl. Biblioteket, I” (del II utkom 26 En lustig detalj är att lagtexten i § 70ändrar ordningsföljden biskop-präst i lyd 32till präst-biskop. Denna lekmannapräglade förändring tas dock tillbaka i registerrubriken till §70,“Om en man har att gälda något till biskop eller präst”. Återgången i index till den hierarkiskt korrekta ordningen är ett av flera indicier på kyrklig medverkan vid rubriksättandet. Och den lustiga iakttagelsen ska jag använda som indicium i ett senare, mera allvarligt sammanhang, nedan s. 62, jfr not 118. 27 J Gummerus: Synodalstatuter och andra kyrkorättsliga aktstycken från den svenska medeltidskyrkan, 1902: 11. ‘Envar som har något att gälda till biskop eller präst efter kyrkans rätt, har han icke gäldat, då må biskopen sätta honom i (nattvards)förbud, sedan han är påmind tre gånger, men inte utsöka. Ingen präst eller länsman må sätta i förbud utan biskops brev. Förbudar han olagligt (vskiallicæ), sitte han i förbud lika länge som bonden var. Säger sig någon icke vara lagligen fälld i biskopsmål, have han frist (dagh) till första landsting. Vill han vädja till högre domare have han en månads frist (manathadag). Blir han då ej friad, då må biskopen sätta honom i förbud.’ L. lyd 32 (min övers.) [a] [b] [c] 6. Yttre prydlighet, inre stress
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=