kap i te l i 33 Denna och andra avvikelser hos Lydekinus är inte så lätt att finna fram till.Ty om man konsulterar Collin-Schlyter (CS, SGL I, s.258), återges flocken i Laurentius version (hs C, VgL III) kort men inte gott så här:“.Vide II. KirkB. .” (=seYngre lagens Kyrkobalk § 49). Här ser det ut som om Laurentius bok hade identiskt samma text somYngre Kk 49.16 Att det inte ligger så enkelt till uppenbaras först om läsaren tar sig tillbaka till CS s. 97 f., där Yngre Kks text återges efter utgivarnas huvudhandskrift G (=hs B6). Här som annars förekommer åtskilliga fotnoter, i vilka Collin och Schlyter sorgfälligt redogör för avvikelser i övriga handskrifter. De som förekommer i hs K, L och M i det aktuella fallet visar sig vara sakligt betydelselösa (stavning, ordval, ordföljd). Icke så vad gäller hs C (=Lydekini excerpter), vilket framgår av not 5, s. 98: Så var det alltså med den “likheten”,men en annan fråga är hur den ska tolkas; skillnaden mellan texterna iYngre lagen och Laurentius bok är ju uppenbar? Lika klart är det, att Yngre lagen förhindrar en alltför sträng sanktion, vilket kunde behövas, eftersom mened ur kyrkans synpunkt var ett svårt brott som krävde botgöring och helst böter därtill. Collin-Schlyter lämnar här ingen användbar vägledning. Enligt deras bifogade handskriftsträd (Tabula II r) går både lyd ochYngre lagen tillbaka på en enda gemensam förlaga (i bästa fall, d.v.s. enligt texten i hs L). Detta är omöjligt, så vida man inte antar förekomsten av fusk i avskrifterna av denna gemensamma förlaga, d.v.s. antingen har Laurentius/ Lydekinus självsvåldigt tagit bort (eller förbisett) Yngre lagens mildrande bud, eller så harYngre lagens avskrivare i hs B 6 självsvåldigt lagt till en mildring av lagens stränga bud. 16 Så har jag trott, och så har E G Geijer och C Strandberg trott, måhända även Å Holmbäck och EWessén. Mera därom i kapitel VIII. (Äldre lagens Kk saknar edförbud). ‘Den man som går ed i advent och före åttonde dagen efter trettondedag jul eller inom nioveckorsfastan eller i påskhelgen eller på andra dagar, då det ej är tillåtet att gå ed, böte 16 örtugar 3 gånger, en till biskopen, den andra till konungen, den tredje till häradet. Och det skall kallas olaga ed och icke mened.’ “5) C. om. ok − meenethar.” (=lyd [10] utesluter “och - mened.”) lyd 10 har samma text men saknar den fetstilta meningen. yng re Kk § 49 (HWs övers.)
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=