RB 69

e n utdrag e n lag st i f tn i ng s p roc e s s 182 c. Sammansätta ny lag. d. Överse ny lag. Om man tar denna beskrivning efter bokstaven stämmer schemat väl överens med faserna i den lagstiftningsprocess somDBThar spårat iVästergötland, nämligen a. Revision av lagtexterna i Äldre lagen (Fas 0) b. Formulering av ny lag (Fas 1 och 2) c. Sammansättning av ny lag (Fas 3) d. Översyn av ny lag (Fas 3 och Fas 4). Ja, varför inte? Och i vilket fall ger de båda schemata ovan en pedagogisk bakgrund till förståelse av en avgörande skillnad mellan Uppland och Västergötland. I Västergötland har det fredligt och fruktbart inledda kommissionsarbetet i Fas 0 och 1 (säg 1296-1304) därefter drabbats av svårartat inrikespolitiskt tumult. Först under åren 1304-05, då hertigarna Erik ochValdemar gjorde uppror och bl.a. tillfångatog en självskriven ledamot i kommissionen, lagmannen Bengt Hafridsson.Och när förhandlingarna kunde återupptas 1305-1306 (Fas 2) skulle enligt DBT:s mening även de komma att haverera i samband med de krigiska förvecklingarna i Västergötland 1309-1310. När så lagarbetet än en gång kunde återupptas under de lugna åren närmast efter 1310 (jfr Rosén1939: 257), hade det allmänna politiska läget undergått en radikal förändring. Kung Birger Magnusson var efter riksdelningen 1310 definitivt ute ur den västgötska leken. Landskapet lydde numera under hertigarna Erik ochValdemar, varav den fördomsfrie Erik hyste djärva planer på att skapa ett sydvästskandinaviskt rike; senast år 1315 övertog han ensamrätten tillVästergötland. Att introduktionen av en ny “landsherre” (eller två) i Västergötland skulle få följder för utformningen av den nya lagen är högst troligt, och det är naturligtvis inte heller omöjligt att lagkommissionen fick en förändrad sammansättning. Men att spekulera över de otaliga varianterna här är meningslöst.186 186 Ordförandeposten i kommissionen har inte berett hertigarna några bekymmer, eftersom Bengt Hafridsson vände kappan efter vinden och hans kända efterträdare Gudmar Magnusson (lagman1312-1313) och Knut Magnusson (1316-1339) var hertigarnas pålitliga anhängare. Inte minst gällde detta den betrodde Knut Magnusson, vars erfarenheter frånVästergötland säkerligen kom till pass vid hans medverkan i den endast av riddare sammansatta lagkommissionen för Södermanland. − För Bengt Hafridssons övergång till hertigpartiet, se ovan kap 3:113, för luckorna i lagmanslängden, se J-E Almquist: Lagsagor och domsagor i Sverige 1-2, 1954-55.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=