RB 69

kap i te l i v 145 nästa kapitel. Men redan här är det möjligt att ge en bestickande redogörelse för den fortsatta handläggningen av förnämesfrågorna i den följande Fas 3 efter 1310, då lugnet återinträdde och förhandlingarna kunde föras till ett preliminärt slut medYngre lagens urversion. I denna fortsättning har man först gjort klart med de preliminärt fattade förnämesbesluten i Fas (0)1-2. Gjort klart, eftersom de preliminära besluten som noterats i Laurentius bok krävde en tidskrävande överarbetning, innan de var mogna att antas av landstinget (jfr därom enklast den praktiska inledningens Jerker-fall samt exemplenP-Qi kap. 1). Resultatet kan avläsas iYngre lagens Förnämesbalk (enligt B58). Överarbetningen av Förnämesbalken kan inte tidfästas absolut men däremot relativt i förhållande till Utgärdabalken. Ty med stor säkerhet kan man påstå, att Utgärdabalken har förhandlats och antagits senare än Förnämesbalken, d.v.s. i Fas .Anmärkningvärt,men inte obegripligt ur praktisk synpunkt: under mellantiden kunde ju västgötarna reda sig med stadgandena i Äldre lagens Förnämesbalk. IYngre lagens Utgärdabalk har man verkställt den återstående uppgiften att revidera Äldre lagens Förnämesbalk.Här är nylagstiftningen av beskedligt omfång och gäller bara 6 av Utgärdabalkens 29 flockar.144 Att denna revision har skett efter antagandet av Yngre lagens Förnämesbalk är förhållandevis enkelt att visa. Först och främst därför att en av de nyskapade flockarna i Utgärdabalken (§ 10) reviderar inte bara Äldre lagens föreskrift (i Förnämessaker § 6:2) utan också samma, redan reviderade föreskrift i Yngre lagens Förnämesbalk (§ 26)! Den förnyade revisionen innebar sakligt sett att förbudet mot att tjudra kreatur på annans mark utvidgades till att gälla även byns allmänning.Mera intressant är förändringen i § 10 av den åtalade bondens sätt att fria sig från anklagelsen. I Äldre lagen (Fs §6:2) och iYngre lagens Förnämesbalk (§26) hade därvid föreskrivits en edgärdsprocess, d.v.s. avläggandet av tolvmannaed. I Utgärdabaken § 10 fick bonden däremot värja sig “med nämnden”, i Additament 4:1 senare preciserat till “7 män av nämnden”. 144 Närmare bestämt UtgB §§ 4-6, 10, 25 och29.Av dessa har § 25 (med straff för bonde som förser en legoman med utsäde (troligen för olaga nyodling) en förelöpare redan hos den tidige Laurentius (lyd 57c). Föreskriften var alltså ursprungligen avsedd för den nya Förnämesbalken, men införandet har uppskjutits. Förmodligen skedde detta på grund av stadgandets kontroversiella karaktär; det har senare fått en mera bondevänlig utformning i hss G och K (efter 1335). Utgärdabalken en nödlösning

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=