laure nt i u s bok och de vä r l d s l i ga bal karna 142 Som framgår av Tablån ovan är Förnämesbalken den av Yngre lagens världsliga balkar, som Laurentius utan jämförelse har ägnat störst uppmärksamhet (antalet notater överträffas endast av Kyrkobalken). Däremot har Utgärdabalken fått nöja sig med en enda motsvarande anteckning (lyd 57c). Till den tidiga Fas 1hänför sig 47 av Laurentius sammanlagt 51 notater, övriga 4 faller i Fas 2, efter 1305. Men det är högst troligt att lagförhandlingarna har tagit sin början redan i Fas med en inledande revision av Äldre lagens motsvarande balk, d.v.s. Förnämessaker. Liksom vid den inledande revisionen av Kyrkobalken har Laurentius då inte varit närvarande med skrivstift i hand. Inte heller senare ger Laurentius besked om den ganska omfattande och skärpande nya lagstiftningen om skogsvård, som i detta inledande skede (troligen) har lagts till som §§ 8-13 i Yngre lagens Förnämesbalk. Där har detta “skogsblock” fogats in på en naturlig plats mitt emellan §§ 5 -7 och 14, vilka alla återger och reviderar bestämmelserna i Äldre lagens skogsflockar i Förnämessaker § 2:3.140 Laurentius rapporterar inte från förhandlingarna om Förnämesbalken i Fas 1 förrän med lyd 40, sedan man dessförinnan förhandlat fram reformer i Kyrkobalken (lyd 1 -33), i Ärvdabalken (inkl. kvinnlig arvsrätt, lyd 34 -38) och i Rättlösabalken (lyd 39). Därefter var det alltså dags att föra långvariga förhandlingar om den massiva nylagstiftningen i Förnämesbalken, som med enstaka avbrott avspeglas i lyd 40 -62.141 Laurentius debuterade alltså som antecknare i förnämesfrågor med lyd 40, d.v.s.då det var dags att ta itu med den omfattande nylagstiftningen, och 140 Vad gäller § 7 iYngre lagens Förnb har revisionen av Äldre Fs § 2 pr skett på ett otillfredsställande sätt, eftersom föreskriften iYngre lagen inleds med en bisats:“Utom om skogen lägges under häradsräfst. Lägges den under häradsräfst, böte den, som sedan hugger ...” HWmenar att detta stilbrott förklaras av att man genom förbiseende här har uteslutit “några bestämmelser, som svara motVgL I FornS2pr” (not 7, s.360).Men det har man inte, utan någon har − troligen på ett sent stadium − upptäckt att man under handläggningen av de viktiga skogsfrågorna hade missat sista bisatsen i Äldre Fs 2 pr, som där syftar bakåt på en huvudsats om otillåtet huggande av ungträd. IYngre lagen syftar bisatsen däremot framåt till nästa flock, där ungträdshuggandet uppträder (i § 8). Illa redigerat onekligen, men någon uteslutning är det alltså inte fråga om. 141 För avbrotten se lyd 46-48 (om nämnder och edgång, jfr Add 2 och 13:1), lyd 49 b (om kontraktsbrott, jfr Add2), lyd 52(om jordgåva mm, jfr Jb § 46), lyd 54(bondes rätt att aga herde, jfr Fredsb §15),lyd 56(diverse, jfr Fredsb §14,Dråpb §11, Giftb § 17) samt lyd 59 (om mutad lagman, häradshövding, länsman och nämndeman, jfr Add 1). Laurentius och Förnämesbalken
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=