RB 69

kap i te l i i i 105 I denna kärva fas, som inleds med lyd 67, dröjer det till lyd 90, innan den sene Laurentius återkommer till Kyrkobalken. Men då gör han det med besked och levererar i det följande inte mindre än22lagtexter (i lyd 90-133).Av dessa kan7bedömas som förslag till ändringar i eller tillägg till av lagkommissionen och/eller landstinget redan antagna flockar i Yngre lagens Kyrkobalk, nämligen • lyd 93 ( jfr även lyd 6 6) −Kk § 11 (om egendomsrov i kyrka och kyrkogård) • lyd 95 − Kk § 57 (om nödvändigheten att antingen gifta sig med eller skilja sig från sin frilla) • lyd 9 9a+b − Kk § 72 (a − huvudtionde erläggs ej för arv utanför stiftet; b − huvudtionde beräknas endast på dödsboets nettobehållning) • lyd 10 2 − Kk § 4 0 (leveransterminer för kvicktionde till sockenprästen: lamm och kid; kalv och gris) • lyd 105 − Kk § 6 2 (brottsliga prästers böter; klerk dömer klerk även i edsöresmål) • lyd 121 − Kk § 5 2 (höjda horböter med ny bötesfördelning). I övriga 15 lagtexter rör det sig om helt nya stadganden, som inte har någon motsvarighet iYngre lagens Kk (lyd 9 0 - 9 2 , 9 4 , 9 6a+b, 97a+b, 98, 101, 103-104, 125, 132, 133).Av dessa förslag är  (om“bona commixta”) unikt, så till vida som det kan dateras till tidigast 1305. Inget av de sammanlagt tjugotvå förslagen har föranlett någon åtgärd från landstingets sida, trots att den sene Laurentius omvittnar fortgående förhandlingar i Fas 2 med positiva resultat i sex andra balkar: Ärvda-, Giftermåls-, Rättlösa-,Tjuva-, Jorda- och Förnämesbalken.91 91 Till ovannämnda 22 förslag hos den sene Laurentius skulle kunna läggas ytterligare tre med kyrklig anknytning. Det första förslaget återfinns i  a, som (i normalfallet) förbjuder begravning av biltog man eller tjuv i kyrkogård. Motsvarigheter saknas såväl i Kyrkobalken som i Latinbalken,Tjuvabalken och Add7 (edsöreslagstiftningen, som inför begreppet biltog iVästergötland). Det andra förslaget möter i  b, som tillåter att man gör processen kort med full tjuv ‘vare sig det är i fastan, på helgdag eller söckendag’. Detta undantag från det allmänna förbudet mot edgång på diverse helgdagar iYngre Kk § 49 var sannolikt avsett förTjuvabalken, men lagfästes inte där utan i Add5:3. Här specificeras även övriga två undantag från regeln, vilka dessutom återfinns även i sina respektive balkar Om I. De n s e na ky r k l i ga of f e n s i ve n. Laure nt i u s och ky r kobal ke n i fas 2

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=