de vid studier av fängelsets uppkomst. För det första visar han på problematiken med synen på en “modern” förståelse av frihetsberövandets genombrott utifrån ett legalistiskt synsätt, då frihetsstraff och administrativa frihetsberövanden av exempelvis försvarslösa i realiteten blev liktydigt med enbart förvaring. För det andra diskuterar han begreppet “frihetsberövande” och fastslår att frihetsstraffet tidigare i huvudsak innefattade en form av kropps- eller arbetsstraff, som syftade till tukt, förmaning och fostran, medan frihetsinskränkningen som en lidandeaspekt var en bieffekt. Han tangerar de förbättringsmoment som inlemmades i tukthusreformen, men poängterar de ekonomiska intressena i denna verksamhet. Han använder en processanalys för att fastställa frihetsstraffets genombrott utifrån några utvalda strukturelement.247 De omfattar först frihetsideologins utveckling och därefter kategorin uppfostringsidéer.248 von Hofer tar avstånd från påståendet att behandlingstanken introducerades vid 1900-talets början och menar i stället att den fanns uttryckt redan under inledningen av föregående sekel. Frihetsstraffet blir, som Foucault pekat på, intressant när det började användas som en systematisk och generell metod att straffa brottslingar genom en särskild institution: fängelset.249 Det är inte avgörande att fastslå definitiva tidpunkter för fängelsestraffets eller behandlingsmodellens införande i Sverige utan i stället klargöra de brytpunkter där utvecklingen tar en ny riktning.250 Mycket talar för riktigheten i von Hofers slutsatser om tidpunkten för det moderna fängelsets framväxt i Sverige,men det finns också omständigheter som pekar i en annan riktning. Det är nämligen problematiskt att, som von Hofer gör, avfärda frihetsstraffen enligt 1734 års lag som förverk till vad som komma skulle, för att sedan inte fälla samma omdöme om exempelvis behandlingsideologin i dess tidiga skeenden. Frihetsstraffets historiska utveckling granskas vid såväl teoretiskt och laghistoriskt som verkställighetspraktiska brytpunkter.De grundläggande omdaningarna i frihetsstraffens historia sker vid fem tidpunkter och de markeras av styckerubrikerna.Den första brytpunktenkom som en följd av att kyrkan genom den kanoniska rätten införde frihetsberövande straff 247 v. Hofer, 1993, s. 49 ff. 248 A.a. s. 49. Han anser att individuell frihet måste finnas som begrepp för att frihetsberövandet skall kunna användas som straffsanktion och “(e)n egenskap av frihetsstraffet är att tillfoga lidande”. 249 Foucault, 1993, xxi. (Sune Sunesson). 250 För användningen av rättshistoriska brytpunkter, se Berman,1983och Nygren,2001. f äng e l s et s om vä l f ä rd s bygg e 86
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=