de l i 73 terade moralfilosofiska och rättsteoriska ställningstaganden, ofta i grova drag genom sitt upprop: Praeterea censeo metaphysicam esse delendam. Han opponerade sig mot existensen av en objektivt given rätt och hävdade den moralbefriade tesen att makt är rätt. En vanlig uppfattning är att den skandinaviska realismen öppnade upp rättsvetenskapen gentemot sociologiska utblickar.Max Lyles ifrågasätter detta i sin avhandling och menar att Hägerström inte förkastade rättspositivismen utan tvärtom stärkte dess vetenskaplighet. Komplexiteten hänger samman med att Hägerström verkade i en dogmatisk miljö samtidigt som han: “analyzes common legal notions and theories with regard to their basis in reality – the later being an avenue of research that can be understood as realistic if one equates reality with sociological facts alone.”183 Hägerströms realism avsåg dock inte att introducera empiriska fakta såsom rättssociologi något som dennes “call for realism” kan tydas till.184 Lyles menar att det hänför sig till att “one disregards the fact that his critique of legal science was a philosophical critique concerning those premises and methods of legal dogmatics that lead tounscientific results.”185 Uppsalaskolan blev en bromskloss mot den renodlade behandlingsfilosofin som mellankrigstidens kriminalpolitiska och lagstiftande nestor på området professorThyrén företrädde.Thyréns behandlingsfilosofi låg i linje med den sociologiska skolan och innebar att vårda kriminella friska: brott sågs som en social företeelse. Uppsalaskolans preventionsfilosofi lyfte i högre grad strafflagen som verktyg för att fånga goda normer hos befolkningen mer än brottets straffvärde eller den kriminelles person. Lagstiftningen i sig sågs som en preventivt verkande kraft på befolkningen som skulle avskräckas genom hotet om straff. Uppsalaskolans företrädare menade att allmänheten vanligtvis följde rättsordningens bud men att dess uppfattning om rätt och orätt ändå stärktes genom lagbuden. Straffrätten fick härigenom indirekta verkningar och stärkte den enskilde medborgarens beredskap att inte begå otillåtna handlingar. I detta perspektiv framstod fängelsestraffets allmänpreventiva symbolfunktion som tydlig i och med att det stämplade en allvarlig brottslig handling som socialt klandervärd.186 Den skandinaviska realismens tro på lag som ett rationellt samhälligt styrmedel blir härigenom synliggjort. 183 Lyles, 2006, s. 650. 184 Lyles, 2006, s. 651. 185 Lyles, 2006, s. 656. 186 Jareborg, 1984, s. 31 och34. Huvudsyftet med kriminalisering är att avskräcka människor från visst beteende. En symbolfunktion för att visa gärningens sociala förkast-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=