i nl e dn i ng 55 förberedde fångarna inför frigivning utan hade motsatt effekt: “negativ individualprevention”.112 Hon utvärderade (1977) skyddstillsyn genom att analysera lagens verkan rättssociologiskt/kriminologiskt.113 Ett delmål var att granska hur behandling genomfördes i praktiken. Det skedde genom funktionsanalys av skyddstillsynsanstalter för att utvärdera om de var behandlingsinstitutioner eller fångvårdsanstalt, det vill säga behandling eller straff.114Vid granskning av hur lagstiftarens intentioner förverkligades på verkställighetsnivån fann Bondeson att den avsedda behandlingen inte hade någon större motsvarighet i realiteten.115 Kriminologen Hanns von Hofers avhandling om fängelsets uppkomst är av betydelse för detta arbete i två avseenden, dels metodologiskt, dels för att beskriva frihetsstraffets utveckling. Själv utgår han från att sätta frihetsstraffets uppkomst i samband med andra fenomen. En nyckel i von Hofers arbete är att han ingående poängterar att forskningens resultat varierar beroende på vilken utgångspunkt forskaren intar, och han understryker därför betydelsen av att ingående redogöra för framställningens subjektiva inslag.116 Han pekar även på svårigheterna att fastslå empiriska effekter av exempelvis allmänprevention, mot bakgrund av den forskning som bedrivits på området.117 von Hofer behandlar inte primärt rehabiliteringseffekter, men framhåller att resultatet från kriminologisk synpunkt är “tämligen entydigt: effektiva straff- och behandlingsåtgärder kan i regel inte påvisas”.118 Han pekar även på den relativa konsensus som råder beträffande rehabiliteringseffektens svagheter.119 Fängelsestraffens utformning och användning,mot bakgrund av brottslighetens historiska växlingar, ger svar på vissa mönster av kriminalitet i 112 Bondeson, 1977, s. 261 ff. och 418. Hon menade att få empiriska studier av lagars verkningar genomförts. 113 A.a. s. 15. Bondeson observerade det sociala klimatet på anstalter utifrån den enskilde intagne genom standardiserade intervjuer, deltagande observation och enkäter. 1977, s. 260. 114 Skyddstillsynsanstalt hade utpräglat individualpreventivt syfte, men användes enbart i tio år som påföljd och försvann vid 1974 års fångvårdsreform. 115 Den psykologisk-pedagogiska behandlingen bestod, enligt Bondeson, i att de intagna fick lära sig att följa detaljerade ordningsföreskrifter. Skyddstillsynsanstalterna hade mindre att erbjuda beträffande yrkesutbildning och arbetsträning än fångvårdsanstalter. 116 von Hofer, 1993, s. 8, 27. 117 A.a. s. 10. 118 A.a. s. 162. 119 Jfr Bishop, 1975 och Külhorn, 1986.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=