och dess utformning. Upptäcktsrisken vid brott – faktisk eller föreställd – ansågs också ha betydelse som tillbakahållande faktor. Först under senare delen av1800-talet riktades uppmärksamheten mot de kriminella. De individualpreventiva, även kallade specialpreventiva, modellerna hade inledningsvis lågt eget förklaringsvärde, utan sågs som konsekvens av straffet. De individualpreventiva förklaringsmodellerna spelade en central roll för utvecklingen av vad som kallats den moderna fångvården. Individuella förklaringar utgick ifrån att straffets uppgift var att förhindra brottslingar från att begå eller återfalla i brott.Tyngdpunkten inom individualprevention har skiftat och man har på olika sätt framhållit betydelsen av avskräckande, förbättrande eller oskadliggörande effekter på kriminella.Vilken förebyggande åtgärd som ansågs påkallad i det enskilda fallet avgjordes under första hälften av1900-talet bland annat utifrån vilken personlighetstyp brottslingen ansågs tillhöra. Därmed låg fältet åtminstone delvis öppet för olika former av rasbiologi och eugenik att sätta sin prägel på utformningen av fängelseväsendet. Portalparagrafen i 1945 års verkställighetslag innehåller värdeöppna termer som människovärde, behandling och anpassning. De tillämpades i realiteten jämte vanligt förekommande synonymer som rehabilitering och resocialisering. Dessa begrepp kommer ingående att granskas i avhandlingen. Då förståelsen av behandlingsbegreppet intar en central betydelse för forskningsuppgiften genomförs dock en introducerande begreppsdiskussion i detta sammanhang. I Strafflagberedningens utredning poängterades arbete vara ett väsentligt kriterium för behandling, eftersom syftet med behandling var att förbereda de intagna inför frigivningen, det vill säga återanpassa brottslingen under straffets avtjänande.47 De yttre behandlingsåtgärderna bestod av utbildning, arbetsträning och sociala stödåtgärder, medan behandlingsåtgärderna periodvis kompletterades med medicinska och psykiatriska insatser samt pedagogisk vägledning.48 Lagstiftare och verkställande myndigheter använde både benämningen vård och behandling i syfte att främja rehabilitering.49 47 Denna betoning var dock omstridd enligt RA:s kommittématerial. 48 Jfr Nelson, 1965, s. 14 och 1988, s. 22. 49 Begreppen används inte oreflekterat som synonymer. I FLU24§ raderades “behandling” för att ersättas med “vård”, något som styrker begreppens särart i lagstiftningssammanhang. f äng e l s et s om vä l f ä rd s bygg e 42 1.4.3.3 Behandlingsbegreppet i års portalparagraf
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=