skrivits som både en vattendelare i svensk fångvårdshistoria och ett genombrott för modern fångvård: “Härmed anses behandlingslinjen ha segrat inom den svenska fångvården.”3 Ledande fångvårdsmän uttryckte i samma anda som Hardy Göransson:“En fångvårdsreform av så genomgripande art som den som inneslöts i verkställighetslagen av år 1945 har vårt land icke upplevat sedan den svenska riksdagen av år 1841 i princip enade sig om införandet av cellstraffet.”4 Behandlingsmodellen har setts somVL:s nyskapande moment, i lagens portalparagraf 4 kap. 24 § första stycket uttryckt på följande sätt: Fångvårdsreformens tillskyndare såg VL som en utrensning av tidigare straffverkställighetsformer från fångvårdens fasad ända in till dess teoretiska kärna.5 Reformen tillkom som ett led i Strafflagberedningens arbete, med hovrättspresident Karl Schlyter som dynamisk ordförande. Beredningens ambition var att sätta fången i förgrunden och skjuta straffet i bakgrunden. Härmed skulle frihetsförlusten utgöra det enda straff som lagbrytaren fick undergå under tiden straffet avtjänades. Det avgörande blev att förbereda den intagne inför frigivningen, så att fången lämnade anstalten bättre rustad för ett laglydigt liv utan återfall i kriminella banor. Samtidigt fick samhället ökade befogenheter att ingripa i den enskildes angelägenheter genom att bestraffa kollektivt oacceptabla levnadsmönster. Kärnan i behandlingen borde, enligt beredningen, bestå av arbete och därutöver var avsikten att fylla verkställighetstiden med stödåtgärder av både praktisk och intellektuell natur. De humanitära strävandena kom till uttryck i portalparagrafen, som underströk vikten av att värna om människovärdet, vilket fick beredningen att förespråka restriktiv användning av disciplinstraff inom fängelseväsendet, eftersom sådana ansågs motverka den vårdpräglade anstaltsbehandlingen och därmed även resocialiseringen.6 Straffverkställigheten skulle genomföras i en anda av öppenhet och medveten integrering av samhällslivet utanför anstalterna; den intagne skulle ha rätt till sjukvård, arbetsmarknadsåtgärder och tillhandahållande av bostad efter frigivningf äng e l s et s om vä l f ä rd s bygg e 28 3 Wallén, 1979, s. 35. 4 Göransson, 1955, s. 350. 5 Göransson, 1955, s. 350. 6 RA, SLB,Volym33:10. Jfr SOU1944:50, s. 213. “Intagen skall behandlas med fasthet och allvar och med aktning för hans människovärde.Han skall sysselsättas med lämpligt arbete och i övrigt erhålla sådan behandling att hans anpassning i samhället främjas. Skadliga verkningar av frihetsförlusten skola såvitt möjligt förebyggas.”
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=