f äng e l s et s om vä l f ä rd s bygg e 158 anförde att motionärerna som huvudlinje hade argumenterat att det var stor skillnad mellan lagens regler om verkställighet och hur verkställigheten faktiskt genomfördes ute på fängelserna. Motionärerna eftersträvade inte en reform på området utan en bättre överensstämmelse mellan lag och tillämpning. Artikeln registrerade att justitieministern hade för avsikt att inom kort låtaSLBgenomföra en översyn av straff- och skyddsåtgärdssystemet. Brandt uppgav vidare att det var personliga motsättningar som mellan raderna gav sig till känna då fångvårdssällskapet avfärdade motionerna medan socialstyrelsen välkomnade desamma.543 Brandt anförde att detta skedde i efterdyningarna av Poukkastriden. Karl Schlyter gav sig åter in i tidningsdebatten med ett inlägg den 24 juli i Svenska Dagbladet. Där tillbakavisade han anklagelserna att vilja stjälpa motionen och påtalade att han önskat att den föranlett en riksdagsskrivelse. Han påpekade även att han ansvarat för att FLUmed anledning av motionen framlagt en utredning på 61 sidor.544 Schlyter bemödade sig även med att besvara den mer informella kritik som riktats mot hans agerande. I ett brev den15juli 1942 riktade sig Karl Schlyter till partikamraterna Arthur Engberg och Richard Sandler.545 I en rättfram ton skrev Schlyter att han initialt helst hade sett att utredningen gått utanför SLB:s uppdrag, eftersom han inte såg sig kvalificerad på områden som rörde fångbehandling, fångarbete och personalfrågor. Schlyter instämde i princip i att SLBvar mindre lämpat för ett uppdrag med denna inriktning. Däremot pekade han på att utskottet betraktade differentiering och cellstraffets upplösande som avgörande, områden där han ansåg sig besitta betydande sakkunskap. Även Kleen sällade sig till dem som var kritiska till utskottets utlåtande i en artikel den26juli 1942 i Social-Demokraten.546 I en personlig replik visade Schlyter att han allvarligt övervägde framförd kritik på området. Strafflagberedningen fick direktiv att återuppta beredningsarbetet på straffverkställighetens område 1942. Kriminalpolitiskt synliggjordes det på SAP:s sjuttonde kongress i Stockholm, där man omformulerade 1944 års partiprogram på åtskilliga punkter. De kriminalpolitiska åtgärderna 543 Svenska fångvårdssällskapets ordförande sommaren 1942 var Sven Axi i styrelsen ingick också fängelsedirektör S. Brooling, f.d. fängelsedirektör D.A.Widman, fängelsedirektör Einar Svensson, vårdanstaltsdirektör Gunnar Rudstedt, fängelseassistent Allan Etzler, fängelseassistent Gunnar Marnell, pastor C. J. Carlberg och Axel Berghult. 544 RA, SLB33:7. 545 RA, SLB33:7. Här omtalas den så kallde Gwenmotionen. 546 RA, SLB33:9.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=